Prisad passion
Väntad seger för Lena Anderssons med Egenmäktigt förfarande
Inte oväntat utsåg Augustjuryn Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande till årets svenska skönlitterära bok. Ett mycket bra val.
Lena Andersson ger sig in i det vanligaste av skönlitterära ämnen - kärlek med förhinder. Men i hennes variant är det aktiva subjektet kvinna och det oberäkneliga objektet man. Det brukar nästan alltid vara tvärtom. Dessutom låter hon den betuttade kvinnan med nästan sval klarsyn analysera både sina egna flammande känslor och den åtrådda mannens tvekan.
Även om det i början är väldigt roligt med de omvända rollerna, en yngre cool och drivande kvinna och en smickrad halvgammal höjdare som inte kan säga nej, utvecklas historien ändå enligt det typiska mönstret för olycklig kärlek. En ringer, den andra svarar inte. En älskar på allvar, den andra vill bara roa sig lite.
Lena Andersson fångar de välkända ledsamheterna så bistert ironiskt och språkligt exakt att man gläds ändå. Att hon möjligen också skrivit en kittlande nyckelroman minskar ju inte läsvärdet.
På det sättet liknar Lena Andersson kärlekshistoria Maja Lundgrens Myggor och tigrar (2003), och Carina Rydbergs Den högsta kasten (1997), självbiografiskt grundade kärleksromaner som då de kom ansågs skada männen och vara skrivna av det tarvliga skälet hämnd.
Man kan undra varför det inte alls känns skandalöst att Lena Anderssons vänstervridna konstnär i så många detaljer liknar en verklig svensk konstnär. Är det bara för att hon lätt beslöjar honom med romannamnet “Hugo Rask”? Eller för att hon så elegant oskadliggör den nobbade kärlekens skam?
Lena Andersson drar visserligen brallorna av konstnären och hans moraliska rättfärdighet. Hon “bevisar” att hans jämlikhetsideal är onåbara: inte ens han själv lever ju efter dem. Men hon visar också upp kvinnan naken med alla sina pinsamma obesvarade känslor och föreställningar.
Det som skiljer hennes roman från de andra lika egenmäktiga författarna är nog att Ester också genomskådar sig själv. Och passionens solipsistiska självbedrägeri.
Det är bara att gratulera!
