Elegant och bekant av Vargas Llosa
Den blygsamme hjälten gör läsarens lycka obestridlig
Mario Vargas Llosas författarskap består av två stråk, först en rad tyngre titlar som Staden och hundarna, Det gröna huset, Kriget vid världens ände, Samtal i katedralen, Bockfesten eller Keltens dröm. De är försänkta i en politisk och historisk miljö, ofta med tragisk utgång där våldet och förnedringen spelar stor roll. I Faulkners efterföljd är de intrikat konstruerade, få kan som Vargas Llosa låta tid och rum växla, mötas och krocka med varandra på ett sätt som får läsningen att likna ett slags interaktivitet.
Sedan finns de mer lättsamma romanerna. Här hittar vi Tant Julia och författaren, Till styvmoderns lov, Don Rigobertos anteckningsböcker eller Den stygga flickans rackartyg. Berättartekniken är minst lika elegant utförd i dessa, och även om politik, historia eller rent av tragik finns här, så är det romaner som är lyckligare än de i det förra stråket. Den blygsamme hjälten, Vargas Llosas första roman skriven efter att han fick Nobelpriset, tillhör det senare slaget.
Två historier, en i Lima, den andra i Piura (den första staden som grundades i Sydamerika), berättas omväxlande i vartannat kapitel. I Lima har vi den rike företagsledaren Ismael Carrera, över 80 år, som till sina söners ilska gifter sig med sin unga hushållerska. Skandalen leder till en rad förvecklingar för hans förtrogne Rigoberto, som drabbas av Carreras söners vrede över att ha blivit gjorda arvlösa.
Den andra historien, i Piura, rör Felíito Yanaqué, ägare till ett transportföretag som han har byggt upp från ingenting. Han drabbas av utpressningsförsök från maffian, men till mångas beundran vägrar han betala. Han råkar ut för en rad hämndaktioner, men envisas in i det sista. Det är han som är titelns blygsamme hjälte.
För alla läsare av Vargas Llosa är det knappast någon överraskning att de båda historierna kommer att tangera varandra, riktigt hur ska inte avslöjas. Det är också en historia om fäder och söner, om Perus ekonomiska utveckling och de strukturer som dröjer kvar, och om individer som bjuder motstånd mot makter som är dem övermäktiga. Alla i romanen finner Felíitos vägran att betala utpressarna dumdristig, men han beundras och blir något av en hjälte.
Den blygsamme hjälten har också en rad blinkningar till Vargas Llosas tidigare romaner. Rigoberto, hans fru Lucrecia och deras son Fonchito känner vi igen från Till styvmoderns lov, polisen Lituma figurerarde i Det gröna huset, Döden i Anderna och Vem dödade Palomino Molero? Också i Den blygsamme hjälten leker Vargas Llosa med berättartekniken i dialogerna där olika tidsskikt vävs samman med sedvanlig elegans.
I bakgrunden till denna eleganta, spänstigt berättade roman finns Cervantes-traditionen, inte så mycket den berömde riddaren Don Quijote, som de exemplariska noveller han också skrev - de första på spanska som inte byggde på förlagor och har karakteriserats som berättelser där ironi samsas med olycka, humorn med eländet och där framgång och lycka nås genom list och mod. En beskrivning så god som någon av romanen om den blygsamme Felíito, som delar stavelse med spanskans ord för lycka - felicidad. Och när Vargas Llosa för pennan, så är också läsarens lycka obestridlig.