Vänskap med snyftvarning
Samarbetet "Systern från havet" undviker sentimentalitet
BILDERBOK På var sin sida om den baltiska pölen bor två flickor, Margareta och Sirkka. En dag börjar bomberna falla över Sirkkas land och hon skickas i väg för att bo med Margaretas familj på andra sidan vattnet.
Ulf Starks och Stina Wirséns bilderbok Systern från havet (Bonnier Carlsen) tar förstås avstamp i överskeppningen av finska krigsbarn till Sverige under andra världskriget, men är främst en öppen berättelse om flyktingskap och vänskap.
Inte är det så lätt i början. Margareta surar för att hon hellre hade velat ha en hund och Sirkka är arg och pajar Margaretas dockskåp.
”BOMBEN vill Sirkka säga. Det var bomben som kom från luften. Men i stället tar hon sin röda ballong och går ut … Hon tar av sig det röda hårbandet och knyter det i ballongsnöret. Sedan släpper hon taget … Hoppas den flyger åt rätt håll, tänker hon. Hoppas de ser den.”
Ulf Stark vet som vanligt vilka kranar han ska vrida på för att tårarna ska börja trilla, och Stina Wirséns känsliga barnansikten kontrasterar fint mot krigets åskblå fond.
Systern från havet, ursprungligen en dockteaterpjäs uruppförd av Marionetteatern 2011, hade lätt kunnat bli för moraliserande eller sentimental, men klarar sig utmärkt tack vare upphovspersonernas sinne för tajming och konkretion.
Budskapet går fram ändå: det kunde lika gärna ha varit du.
