Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Ett nytt slag mot friheten

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-14

INPASSET Slöjförbud

Fransk kvinna klädd i niqab.

Det påstås att en växande muslimsk fundamentalism hotar våra sekulära samhällen i Europa, att den vill införa en islamisk stat, uppmanar till jihad och får skolbarn att vända sig mot Mecka och så vidare. Bevisen för denna utveckling har aldrig hållit vid närmare granskning. Däremot får vi ständigt nya bevis på en växande (pseudo-)sekulär fundamentalism som riktar sig mot muslimer. Om det är något vi måste våga tala om är det denna. För det handlar om en rörelse med makt och inflytande i hela Europa och som riktar sig främst mot kvinnokroppar. Framgångarna skördas snabbt i land efter land: nu senast Frankrike, där nationalförsamlingen i går röstade igenom en lag mot heltäckande slöja på offentliga platser. Belgiens underhus har röstat för en liknande lag, vissa delar av Spanien och Schweiz har förbud och EU:s vice talesperson Silva Koch-Mehrin vill införa förbud i hela Europa.

I Sverige har kvinnor med niqab, som Aliya Khalifa, stängts av från utbildningar och det finns representanter i så gott som alla partier som vill förbjuda ansiktsslöja.

Måltavlorna för lagarna är få. Uppgifterna varierar, men högst 1 900 personer i Frankrike har ansiktsslöja, det vill säga 0,04 procent av landets muslimer. I Sverige är de troligtvis än färre.

Argumenten är att det handlar om kvinnors rättigheter. Det håller dåligt. I praktiken fråntas de berörda kvinnorna sina mänskliga rättigheter. Som att gå i skolan, få jobb, få röra sig fritt på offentliga platser.

Om det på riktigt handlade om kvinnorna skulle en starkare kvinnofridslagstiftning som fungerade mot alla former av klädseltvång vara det vi diskuterade.

Vi bör också fundera över vad lagarna mot ansiktsslöjor och det oproportionerliga intresset för slöjor över huvud taget säger om Sverige och Europa. Det verkar nästan ha blivit en hobby för intellektuella och privilegierade – en postpolitisk fråga som inte hotar makten, eftersom det berör en liten grupp kvinnor som inte har någon makt alls.

Roya Hakimnia