Landets prästgårdar ett kulturarv att be för
Alldeles för få av dem minnesvårdsmärkta
SAKPROSA Redan i de medeltida landskapslagarna föreskrivs skyldigheten att avsätta jord och hålla byggnader åt sin präst. Sen dess har de fått bo i mer eller mindre avundsvärda tjänstebostäder, en i varje socken. Ibland med kaplanen inneboende. Numera äger kyrkan bara 300 av de 2 300 prästgårdar som finns i Sverige. I den nu utkomna tredje upplagan av Martin Giertz Svenska prästgårdar – kulturarv, trädgårdar, byggnadsvård (Carlssons) finns både fakta, anekdoter och nedslag i rika och fattiga socknars olika hus. Och både gamla och nytagna bilder av 218 prästgårdar, från Kalix stiliga ljusgrå trähus alldeles vid älven till Glömminges åldriga kalkstenslador under susande lövträd på Öland.
Den idealiska tiden för prästgårdslivet måste ha varit i början av 1800-talet. Då anlades stora köksträdgårdar med fruktträd och bärbuskar och man skapade ”romantiska” parker med blomsterrundel, skuggande bersåer, slingrande gångstigar och idylliska vyer och viloplatser.
Endast ett mindre antal av prästgårdarna är minnesvårdsmärkta. Giertz tycker det borde vara betydligt fler och att kyrkan slarvat bort ett stort kulturarv. Men ändå tycks många av de privatrenoverade husen ha bevarat en seren och inbjudande enkelhet, åtminstone av Giertz vackra urval att döma. Sällan syns något tillbyggt smäck, inga parkerade bilar, inga loungeattiraljer eller tennisbanor. Tack gode Gud.
