Så kan Putin bli kvar vid makten
Folkomröstningen om hans framtid är en politisk charad
Den 1 juli håller Ryssland en folkomröstning för att godkänna de ändringar av grundlagen som ska göra det möjligt för Vladimir Putin att sitta kvar som president ytterligare tolv år från och med valet 2024.
Efter att då ha suttit två mandatperioder i följd sedan 2012 – och dessförinnan två mandatperioder 2000–2008 – skulle han formellt ha varit tvungen att stiga åt sidan.
Men den härskande klassen i Ryssland kan inte enas om någon arvtagare och av rädsla för följderna av en maktkamp verkar eliten, inklusive Putin själv, inte se något alternativ annat än att han sitter kvar för att hålla ihop regimen som en garant för stabilitet.
Beslutet är i princip redan godkänt av parlamentet, som domineras av Putins maktparti Enade Ryssland. Regimen behöver ändå ge intryck av att man har befolkningens stöd för grundlagsändringen genom att mobilisera massorna till en ceremoni vid valurnorna. Folkomröstningen skulle egentligen ha hållits 22 april, men ställdes in i sista stund på grund av coronaviruset.
Pandemin drabbade Ryssland något senare än många andra länder, och borde därmed ha gett myndigheterna en chans att förbereda sig bättre. Men de gjorde först ingenting, och när man väl tog i med hårdhandskarna och införde utegångsförbud, var det för sent.
I dag är Ryssland det tredje värst drabbade landet i världen sett till antalet smittade, enligt myndigheternas egna siffror som av allt att döma är en kraftigt underskattning av antalet sjuka och döda i landet.
Pandemin har också slagit hårt mot Putins opinionsstöd, som nu är rekordlågt. Hans image av ”stark man” med allt under kontroll har krackelerat.
Dessutom har konsekvenserna av hans nyliberala nedskärningspolitik blivit extra tydliga den senaste tiden, inte minst inom sjukvården. Antalet sjukhusplatser har minskat med 40 procent de senaste tio åren, och antalet sjukvårdsanställda med en tredjedel.
När pandemin slog till blev systemet överbelastat, med tusentals patienter som inte får plats på de överfulla sjukhusen och ambulanser som inte har tid att rycka ut på alla larm.
Samtidigt skakas landet av nya korruptionsskandaler. Som i Moskva där invånarna blev beordrade att själva betala för handskar och ansiktsmasker som skulle köpas från ett bolag som ägs av Moskvas stadshus, som dessutom höjde priset 20 gånger jämfört med innan pandemin.
Staten har i princip släppt allt socialt ansvar. Miljoner människor har blivit utan arbete och inkomstkällor, men myndigheterna gör inget för att hjälpa dem. Samtidigt fortsätter oligarkernas tillgångar att växa. Enligt en artikel i ryska Forbes från slutet av maj, ökade de 101 rikaste ryssarna sina rikedomar med 62 miljarder dollar under de första två
månaderna som coronakrisen slog till i landet.
Nu växer också missnöjet i Ryssland och sociologer förutspår att en ny proteströrelse, den största sedan 2011, kan vara i antågande till hösten. Regimen förstår att missnöjet kommer att växa och har därför bråttom att driva igenom grundlagsändringarna för att stärka Putins makt innan det är för sent.
Det är under dessa förutsättningar man förklarar att coronakrisen är över, så att man ska kunna hålla folkomröstning trots faran för människors liv och hälsa under den pågående pandemin. Detta trots att tiotusentals nya insjuknade rapporteras varje dag,
Men regimen är ändå rädd för en bojkott av folkomröstningen och att deltagandet blir för lågt för att man ska kunna utropa en seger. Därför har man vidtagit åtgärder som ska göra det möjligt att få det att framstå som det blir ett högt valdeltagande, som att öppna för förtidsröstning från och med i dag, och till och med möjlighet att rösta via internet.
Något som från ett ryskt perspektiv även innebär helt nya och obegränsade möjligheter till valfusk, vilket vi sedan tidigare vet att Putinregimen inte är främmande för. Dessutom kommer oberoende valobservatörer inte tillåtas, och politiskt kampanjande mot grundlagsändringarna har förbjudits, samtidigt som alla statskontrollerade medier propagerar för att man ska rösta ja.
För oppositionen är det här en svår utmaning. De som försöker protestera riskerar repression, som socialisten Nikolaj Platochkin som den 5 juni dömdes till husarrest efter att ha uppmanat folk att rösta nej.
De flesta oppositionella, från Vänsterfronten till Aleksej Navalnyj på högerkanten, förespråkar därför en bojkott av folkomröstningen i hopp om att den ska ogiltigförklaras, trots att regimen i slutändan ändå kommer kunna trixa med siffrorna så att det ser ut som det var ett högt valdeltagande.
Men i slutändan kan dock hela det här spelet komma att slå tillbaka mot regimen. Målet med folkomröstningen är att ge intryck av att Putin har ett stort folkligt stöd, men det blir samtidigt uppenbart för en stor del av befolkningen att valet bara är en politisk charad.
Resultatet av den fejkade folkomröstningen som ska säkra Putins makt, kan därför i stället bli att missnöjet med regimen växer och att det snart bryter ut en ännu större politisk kris i landet. Putins mål är att sitta kvar till 2036, men det är inte säkert att han klarar sig ens till 2024.