Läääs bra text här *LOL* ;P
Föråldrat och korrekt språk har förlorat sin auktoritet
För inte mer än dryga 15 år sedan var det en liten elit heltidsarbetande skribenter som definierade vad som var ett korrekt skriftspråk - författare, journalister och akademiker. Ett språk som alltid varit ett maktinstrument. Den som behärskade det kunde yttra sig med en särskild auktoritet.
Internets böljande ocean av text har gjort att detta sätt att skriva inte bara blivit föråldrat och tråkigt – det har helt enkelt förlorat sin föregivna auktoritet. Att uttrycka sig på ett sätt som i går uppfattades som precist och närmast vetenskapligt betraktas i dag som ett sätt att dölja något.
Den tesen driver i alla fall kolumnisten på sajten Techcrunch, John Evans, när han med avstamp i författaren David Foster Wallaces teorier (tl;dr) försöker beskriva internets nya uttrycksformer.
Han menar att de som inte behärskar det nya informella sättet att skriva förlorar mark - inte minst gammelmedia.
Bland annat måste vi pröva tanken att den centrala platsen för ordet ”jag” i vår tids skrivande inte bara handlar om narcissism utan även är ett sökande efter just auktoritet.
Den som fortfarande försöker dölja sin egen utsägelseposition bakom anonyma opersonliga pronomen är en misstänkt bedragare.
Men de nya språkliga normerna stannar inte där. Den som inte tar till sig nätets alla förkortningar, felstavningar, memes, tecken, bilder … kan heller inte uttrycka sig på ett sätt som dagens läsare litar på.
John Evans har poänger.
Den hyllade brittiska kolumnisten Caitlin Moran menar att en av hemligheterna bakom hennes popularitet är att hon tillåter sig alla, verkligen ALLA *hoppar upp och ner på stolen och skriker ALLA, ALLA, ALLA* nya grafiska tricks hon kan hitta för att få lite uppmärksamhet.
Och visst är det roligare att tänka sig att texter tryfferade med fåniga smileys inte orsakas av fördumning och förytligande –utan att någonstans i den här nyspråkliga anarkin finns framtidens myndiga stämma.
Framtidens sanningsanspråk. ;P
