Ryska sång- och dansfåglar

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-14

CLAES WAHLIN ser en helaftons- crossover

Under samlingsrubriken Stravinskijsagor har Kungliga Operan satt ihop en helaftons-

crossover, med vilket alltså inte avses Stravins-kijs kineserier i första avdelningens opera Näktergalen, utan det faktum att efter paus följer en balett, densammes Eldfågeln.

Båda verken är tidiga, från 1910-talet, och Näktergalen så tidig att det är först i de båda senare akterna (som skrevs fem år senare än den första) som man känner igen Stravinskijs tonspråk. Det är en effektivt berättad musiksaga som trots sitt lilla format karakteriseras av en komprimerad lätthet; man tror sig efteråt ha sett och hört betydligt mer än det som utspelar sig under operans fyrtiofem raska minuter.

Det är gott om djonker, röda lyktor och ideogram i Charles Korolys färgstarka scenografi. Tillsammans med Donya Feuers koreografi förhåller sig regissör Gunnel Lindblom lojal med vad man skulle kunna kalla H C Andersens, Stravinskijs och deras respektive tids orientalism; en fiktiv kinesisk sagovärld som på scenen anno 2002 räddas av det i grunden anspråkslösa tilltalet. Gunnel Lindblom vet hur mycket stycket tål och balanserar sin regi som den bästa kinesiska akrobat.

Jeanette Bjurlings Näktergal skall ju inte bara vinna kejsaren av Kinas gunst utan också konkurrera ut sin mekaniska namne made in Japan, samt beveka döden med sin sång. Bjurlings röst är trots sin styrka aningen skarp för rollen, bättre då Per-Arne Wahlgrens Kejsare eller Carina Morlings Kokerska.

Betydligt färre kineserier bjuder Alexei Ratmanskys lekfullt koreograferade Eldfågeln, därtill placerad i en läcker scenografi av Marie Í Dali. Från förstelnad natur och död dansar en lika lätt som säker Anders Nordström fram sin Prinsessa ( Anna Valev) till både liv och lycka. Här imponerar också titelrollen, Marie Lind-qvist, som med styrka och pregnans driver sagan till sitt lyckliga slut.

Dirigent Bojan Sudjic lyfter fram en mjuk och distinkt Stravinskij ur orkesterdiket, sällan har denne en gång så avantgardistiska kompositör framstått så musikaliskt självklar och, ja, klassisk.

Opera/balett

Claes Wahlin