HEJ DOLLY, DU ÄR FANTASTISK!
THERESE BOHMAN låter sig förföras av den livshungriga Dolly
Jag är så himla förälskad i Dolly. Jag hör till den grupp kvinnor som företrädesvis förälskar sig i män, men gällde det Dolly, hjältinna i 21-åriga Amanda Svenssons debutroman, skulle jag inte tveka en sekund. Dolly i sin tur skulle inte tveka när det gäller särskilt mycket och det är därför jag är förälskad i henne. En livshungrigare person vet jag inte när jag träffade senast.
Det är Dolly som är den ena stora behållningen med romanen. Den andra är språket. Helst vill jag bara dra en massa citat, för Amanda Svensson är alldeles fantastiskt språkligt begåvad. Med en stil som svingar sig från stolpigt högtravande till talspråklig, vildvuxen som en prunkande trädgård som någon glömt bort. För Dolly sopar banan med tidigare litterära tjejidoler som Monika Fagerholms Diva, som hon liknar en del, men på ett charmigare, mer självironiskt vis. Dolly är smart, kul, vulgär, kåt, klarsynt, har ett gott hjärta och ” ett fantastiskt målande bildspråk” om hon får säga det själv. Och ja, definitivt: ” Med huvudet mot Mårtens mage ligger jag i badkaret och smeker mig själv med samma frenesi som man gnuggar bort fastbränd knäck från en kokplatta.”
Det är ingen stor roman Amanda Svensson har skrivit. Det finns ingen särskild story, det händer inte mycket utöver den där sortens vardag man har när man är runt 20 och hela tillvaron är ganska ostrukturerad. Dolly hänger omkring i Malmö, drömmer om ett tuffare liv (helst som glamouröst knarkande rockstjärneflickvän), försöker muntra upp sina väninnor och försöker att undvika cineaster (ingen tjej med självrespekt följer med en kille hem och pratar om The Royal Tenenbaums). Det är okej. Rätt många romaner som utger sig för att vara så mycket mer har ingen story heller. Hey Dolly är tunn och ärlig. Kanske säger den något om unga kvinnor i dag, men jag vill inte att Dolly ska vara symbol för något, för sin tid eller sitt kön, jag vill bara att hon ska vara fantastisk. Dolly, om du läser det här: mejla kultur@aftonbladet.se så kan vi väl ta en fika?