”Jag utgår alltid från det värsta”
Succéförfattaren Unni Lindell intresserar sig för tillvarons mörka sidor
Unni Lindells bok ”Djävulskyssen” sålde bäst av alla deckare i Norge förra året.
Många karaktärer i den bär på mörka hemligheter.
– Alla kan bli mördare. Och det kan gå fort.
Unni Lindell är produktiviteten personifierad. Hon har skrivit över 70 böcker, kortare barnböcker inräknat. Och tjänat tiotals miljoner kronor, varav hon gett bort en del till bland annat Rädda Barnen. Hon har samarbetat med Fredrik Skavlan och Mark Levengood. Och har fortfarande huvudet fullt av idéer.
– Jag kommer tyvärr aldrig att hinna skriva alla uppslag jag har. Det är min stora sorg, säger hon.
”Hon är precis som jag”
Vi träffas på förlaget i Stockholm, eftersom "Djävulkyssen" nu kommer på svenska. I de senaste deckarna har den egensinniga polisen Marian Dahle fått allt större plats. Hon är en komplicerad kvinna, med en svår bakgrund som adoptivbarn och många tunga tankar.
– Jag älskar att skriva om Marian. Hon är väldigt duktig, men kan också irritera andra och göra förbjudna saker i utredningarna. Jag kan känna igen mig lite i henne. Till exempel i att hon är sluten och sårbar, men samtidigt tuff och lite galen. Hon har väldigt stark intuition och känner av folks känslor väldigt lätt, precis som jag.
Pappan var sjuk
Unni Lindell blev en mästare i att observera stämningar redan som barn, eftersom hennes pappa var psykiskt sjuk. Utåt fungerade familjen fint, men inte inom hemmets väggar:
– Det var som att leva i en skyttegrav. Det var verkligen inte lätt, och jag utvecklade en stark känsla för när läget var farligt eller bra. Jag var alltid på spänn, alltid rädd. Jag fick lära mig att dölja det som var dåligt, och låtsas utåt att allt var perfekt hemma.
– Samtidigt var jag väldigt glad i pappa. Det var han som introducerade mig i böckernas värld genom att läsa högt.
Unni Lindell ler kort och visar sin svarta humor:
– Och hade han inte varit sjuk kanske jag inte blivit författare och tjänat mina miljoner.
Besöker fängelser
Hon intresserar sig mycket för människors mörka, dolda sidor. ”Djävulskyssen” utspelar sig i ett vanligt radhuskvarter. Men inget är vad det ser ut att vara. När en trebarnsmamma hittas död kommer hemligheter i dagen, och det finns flera misstänkta mördare.
Unni Lindell har besökt olika fängelser och intervjuat våldsdömda personer för att få veta hur de hamnat där. Hennes erfarenhet är att bakgrunden spelar stor roll, men även att någon kan bli mördare på ett ögonblick.
– Jag minns när jag besökte ett kvinnofängelse i Amsterdam. En del av de intagna var riktigt farliga. Men de allra flesta hade dödat i affekt, väldigt snabbt, till exempel för att försvara sig själva eller sina barn.
Worst case-scenario
De läskiga böckerna till trots är Unni Lindell rädd för en hel del själv – som mörker.
– Jag tänker alltid i worst case-scenario. När jag bor på hotell ställer jag upp dörren med väskan medan jag kollar så att det inte finns någon under sängen eller i garderoben. De som inte gör det måste vara dumma. Och när jag reser – som nu hit – utgår jag från att planet ska störta.
Du har inte funderat på terapi för det där..?
Unni Lindell skrattar:
– Nä, om jag inte hade de här fantasierna skulle jag nog inte kunna skriva.