Håll härskarna borta från den politiska scenen
Maktens elit får nöja sig med att styra globala ekonomiska institutioner
Gattopardismo heter det på italienska. Det betyder att den härskande klassen träder tillbaka i väntan på att allt ska förbli vid det gamla. Under de italienska valen hade Mario Monti rollen som adelns företrädare, som Leoparden. Storfinansen och den förfinat korrupta statseliten förenades med den vacklande Vatikanen: Mario Monti var deras man, den de väntat på och den som skulle återskapa det förflutna.
Likt Gud i Michelangelos målning Yttersta domen sträckte vår tids gudomar, Världsbanken, Valutafonden, EU-kommissionen, G 20 och deras förkunnare i den anglosaxiska affärspressen ut sin hand till Mario Monti. Il professore tillhör ju Trilateralens utvalda, de som enats om att demokratin gått för långt och att välfärden hotar den liberala kapitalismens frihet.
I en stund av övermod trodde Monti och hans beskyddare att de kunde erövra det politiskt-demokratiska systemet inifrån; de bildade parti och talade till medborgarna. Nemesis, vedergällningens gudinna, förintade planerna. Berlusconi, mannen som skulle förgöras, återuppstod. Mario Monti blev rigor mortis - likstel - som komikern Beppe Grillo brukar säga.
Valen i Italien kan lära vår tids härskare att de måste hålla sig borta från den skräniga, svåröverskådliga politiska scenen. Där är folket inte reducerade till statister.
Maktens elit får nöja sig med att styra de globala ekonomiska institutioner de behärskar och dit demokratin inte har tillträde. Bara så kan allt förbli vid det gamla.