Full fart, välskrivet och klurigt värre
Paret Ahndorils deckare har blivit stora succéer. Klart bäst är den smarta sidvändaren "Paganinikontraktet". Denna är jag enormt kluven till. Att läsa "Sandmannen" är som att äta en hel påse ostbågar på kort tid: Det är oemotståndligt medan det varar, men ger en fadd eftersmak.
Det är nämligen nästan omöjligt att lägga ifrån sig den här boken, men samtidigt är den så full av spekulativt otäcka detaljer att det blir helt enkelt... äckligt.
Det börjar med att en ung man hittas på en bro, nedkyld och sjuk. Det visar sig att han hållits instängd av en extremt manipulativ seriemördare. Polisen, med kriminalkommissarie Joona Linna i spetsen, inser snabbt att det kan finnas fler offer som fortfarande går att rädda.
En kvinnlig agent låter sig låsas in på samma psykavdelning som mördaren för att få honom att prata - och att avslöja sin eventuelle medhjälpare.
Det är full fart, välskrivet och klurigt värre. Så synd med frossandet i våld och ondska.