Musikaliska muskler på Östersjöfestivalen

Claes Wahlin

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2013-09-02

Även årets upplaga får godkänt

helskärm

I avslutningen på årets Östersjöfestival visade, än en gång, Valery Gergiev och Marinskij­teaters orkester sina muskler. Stravinskys Eldfågeln, Petrusjka och framför allt hundraårsjubilaren Våroffer fick ett magistralt framförande, disciplinerat, kraftfullt och med en del oväntade accenter och pauseringar som lät ana hur denna musik måtte ha tett sig för publiken på Théâtre des Champs-Elyssées i början av förra seklet, den tid när det fanns ett avantgard som visste att förarga borgerligheten. I dag finns knappt ens borgerligheten. Det är i den ryska musiken som Gergiev trivs bäst, det märktes lika väl under tors­dagens konsert, när Rodin Sjtjedrins fyra första pianokonserter framfördes med fyra pianister. Konserterna speglade inte bara Sjtjedrins utveckling från 1950-talet till 90-talet, utan lika mycket respektive tillkomsttid.

I den första pianokonserten kunde man höra Sjostakovitjs ännu högst levande ande sväva, det experimenterande 1960-talet gav möjligheter till tolvton och jazz i den andra pianokonserten, som Denis Matsuev spelade så att han bokstavligen höll på att ramla av stolen. Och den tredje, ett slags baklängesvariationer (33, à la Beethovens Diabelli­variationer) gav utrymme för improvisation mellan solist och orkester. Yeol Eum Son tolkade för övrigt den konserten mästerligt.

Egentligen var det den fjärde pianokonserten som kändes mest egen, inflytandet från Alfred Schnittke är här mer ett slags hommage. Schnittke ja, hans körmusik var ett av inslagen i onsdagens ”Signs of an open eye”, där Radiokören under Martina Batic även framförde körmusik av Ligeti, Pärt, Fauré, Jennefelt och Lauridsen. Klangrikt och suggestivt i den mörklagda salongen la sig stämmorna som sammet över publiken. Av någon anledning visades en film till musiken, en pseudoreligiös och pretentiös historia om Livet och människans förhållande till djuren, som icke var värdig vare sig musiken eller dess framförande.

Men även årets upplaga får godkänt. Ambitionen att vidga den till att omfatta persisk musik är lovvärt, och att operan denna gång blev en sceniskt tveksam Trollflöjten, må ändå vara att föredra framför ett konsertant framförande. Och Berlioz Romeo och Julia förra fredagen var ju nästan en opera.

konsert

» Östersjöfestivalen

Musik av Schnittke, Pärt, Ligeti, Sjtjedrin, Stravinsky med flera

Dirigent: Martina Batic, Valery Gergiev, Radiokören, Marinskijteaterns orkester

Scen: Berwaldhallen