Silver som är guld värt
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2013-02-08
Kamilla Löfström om en poetisk återvinning av gamla ordspråk
Athena Farrokhzads nya dikter anländer i ett hårt omslag av silver.
Vid en första anblick alltså en signal om fest och fashion – coolness helt enkelt, som om boken hade producerats på Andy Warhols Factory. Men snart förstår man att omslaget är silvrigt för att tala, enligt det gamla ordstävet, är silver. Då sker nästa förvandling och den hårda silverpärmen blir till en liten spegel i läsarens händer, en spegel som inte svarar men frågar: Vem är du själv?
Titeln Vitsvit är en vitsvit, men ordet kan också uppfattas som ett ljud och en upprepning av ordet vit. En ’svit’ är en komposition men också ett men, en obehaglig följdverkan av något.
Själva talet uppstår kring svitens jag. Jaget säger inte så mycket själv utan upprepar de utsagor som familjen bistått med genom åren. Särskilt är det mamman som pratar: ”Min mor sa: Det verkar som att det aldrig föresvävat dig/att det är ur ditt namn civilisationen stammar”.
Staden Athen och poeten Athena är förbundna genom namnet. Med denna replik låter Athena Farrokhzad oss ana att Vitsvit är skriven nära inpå henne själv, att mamman som pratar skulle kunna vara Athenas egen. Men de privata erfarenheterna är ingen privat angelägenhet. Athena Farrokhzad använder sin familjebakgrund och sin kännedom om en migrationskultur till att peka ut i världen och tillbaka i historien, för att tala om världen så som den ser ut här och nu. På så sätt är Vitsvit en liten, stor bok. Liten för att den utspelar sig i den intima familjesfären. Stor för att familjen talar om världen, om det politiska och om den ofred de flytt från.
Utsagorna spänner mellan det högtravande och det jordnära, från överväganden kring ”plastgranens för- och nackdelar” till ämnet krig.
Av och till är den familjära tonen hård och sarkastisk: ”Min far sa: Om det gick att tävla i martyrskap skulle din mor göra allt för att förlora”. Traditionella könsroller vävs raffinerat in i gamla ordspråk: ”Min far sa: Även den tupp som inte gal får se solen stiga/Min mor sa: Men om hönan inte värper serveras hon själv till middag”.
Ett av diktsamlingens trick är att knyta samman välbekant stoff i form av ordspråk – folkligt vetande – med ämnen som kultur, identitet, kön och migration. Inom en snäv ram lyckas Athena Farrokhzad dra linjer från antikens Grekland fram till juntatiden. Det står sedan läsaren fritt att själv dra sina egna paralleller till krisen i dagens Grekland.
Familjemedlemmarna lägger sig i poetens förehavanden under skrivandet: ”Min mor sa: Skriv så här/För mina utsikters skull offrade min mor allt/Jag måste bli henne värdig/allt jag skriver ska vara sant//Min mormor sa: Skriv så här/Mödrar och språk liknar varandra/i det att de oupphörligen ljuger om allt”.
Det är ett mycket enkelt grepp Athena Farrokhzad begagnar sig av i Vitsvit, men det ökar på njutningen så mycket mer när man ser hur långt det för henne. Samtidigt ger sviten prov på ett överflöd av språkligt vetande, den utvidgar ordens betydelse, uppvisar nya sammanhang. Din kritiker säger: Vitsvit är lysande, den vill sin läsare något, den vill kommunicera med världen.
Athena Farrokhzad är kritiker på Aftonbladets kultursidor, därför recenseras hon av Kamilla Löfström, kritiker på danska tidningen Information.
Översättning från danska: Jan Henrik Swahn
Kamilla Löfström