Det är inte sopor som stinker
Fuskjobb och försämrade villkor är regel - det kommer bara bli värre
Sopor hopar sig på Stockholms gator. Utpressning, säger cheferna på kommunala Stockholm Vatten och Avfall och dess entreprenör Reno Norden. Det är ett passande ord i sammanhanget.
Stockholm blir inte bara skitigare under den pågående konflikten. Staden kommer också att bli skitigare framöver. Det beror på ett utstuderat utpressningssystem kallat konkurrensutsättning.
Sedan slutet av 1980-talet har en rad tjänster som utförts av anställda inom det offentliga förvandlats till affärsverksamheter. En del är bolagiserat och privatiserat. Annat läggs med jämna mellanrum ut på anbud.
Borgerliga politiker och nytänkande socialdemokrater försäkrade att allt skulle bli effektivare och mindre byråkratiskt när marknadskrafterna fick spelrum.
Så här går det till: Stockholm Vatten och Avfall auktionerar ut femåriga kontrakt för sophämtningen i olika delar av staden. I regel vinner lägsta budet. Det blir juridiskt trassel annars – ytterst är det EU som bestämmer.
Så kommer det sig att Reno Norden plötsligt tar över. Företaget är verksamt på flera håll i Norden. I december 2014 introducerades det på Oslobörsen. Säljarna, två riskkapitalbolag, lovade småspararna goda affärsutsikter. På två år sjönk aktien med 98 procent. ”Det är bland det värsta jag sett”, säger finansanalytikern Peter Malmqvist.
Bolaget har även, avslöjar TV4 Nyheterna, fått kritik från Arbetsmiljöverket för allvarliga brister men underlåtit att inrapportera eventuella åtgärder.
Hur tänker det konkursmässiga skandalföretaget räkna hem vinst på anbud som ligger lägre än alla konkurrenters? Arbetsmetoder och teknisk utrustning skiljer sig inte nämnvärt mellan bolagen. Återstår personalkostnaderna. ”Om vi ska vara konkurrenskraftiga så måste vi ge mer av vår kapacitet, jobba mer helt enkelt”, säger vd:n Peter Ekholm. De som ska jobba mer är sopgubbarna. För lägre lön.
Kollegor vid Reno Norden i Malmö kan berätta hur det blir: ”I fredags var den sista sopbilen inte inne förrän klockan åtta på kvällen. Och då rullar bilarna ut klockan 06 på morgonen. Arbetsdagar på 10-12 timmar är närmast regel.”
Alltså ställde sophämtarna i Stockholm sina bilar, och nu har de kollektivt sagt upp sig. Deras kamrater hos sopåkaren Liselotte Lööf strejkar i solidaritet, och i Uppsala och Enköping, där Reno Norden också viggat till sig kontrakt, upprättar myndigheterna krisplaner.
Samtidigt meddelas att 90 av 195 städare inom pendeltågstrafiken i Stockholm ska få sparken. Mekanismen är densamma. SL har outsourcat verksamheten till Hong Kong-bolaget MTR som i sin tur outsourcat städningen till Reneriet, ett företag i samma hälsotillstånd som Reno Norden. Reneriets anbud var uppenbart felräknat, men det brydde sig MTR inte om. För att klara uppdraget har städbolaget till och med fått ta hjälp av extrapersonal, och med öppnandet av Citybanan tillkommer två nya stationer med över 50 rulltrappor och väldiga ytor under jord. Ingen extra ersättning utgår. För att rädda Reneriet från konkurs får i stället nästan hälften av städarna gå.
Det blir fler överfulla papperskorgar och mer skit i hörnen i huvudstaden framöver.
Detta kaos är rutin i konkurrensutsättningen. 2011 pungade Trafikverket ut med 125 miljoner kronor för att bli av med en underhållsentreprenör som inte klarade av sina åtaganden. Efter nästa upphandling var samma entreprenör tillbaka ute i spåren.
Fuskjobb och försämrade arbetsvillkor är regel i de offentliga upphandlingarna, och byråkratin minskar inte, den växer. Det kostar på att administrera marknadskalabaliken.
Allt är mättat med systematisk dumhet. I Stockholm rakar Skanska hem säkra vinster på världens förmodligen dyraste sjukhus någonsin, och i Göteborg har socialdemokrater och borgerliga politiker i samförstånd lagt hamnen i händerna på danska Maersk, en storkoncern som föresatt sig att minska andelen fast anställda till en femtedel och lamslagit stora delar av terminalarbetet i strävan att krossa Hamnarbetarförbundet.
Regeringen svarar med en utredning om nya begränsningar av strejkrätten.
Vi ska vara tacksamma för att sopgubbar, hamnarbetare och andra försöker röja upp i skiten. Det är dags att hjälpa till.