”Plötsligt var jag en fattig, mörk flicka”
Succéförfattaren Dina Nayeri beskriver chocken när hon kom från Iran till USA
FÖRFATTARINTERVJU. Fängslande. Ambitiös. En skatt.
Dina Nayeri hyllas för sin debutroman ”En tesked jord och hav”. Så vill hon också alltid vara bäst.
– Jag fick lära mig att jag kan göra allt jag vill.
Iransk-amerikanska Dina Nayeri är i Stockholm för att prata om sin bok, som kommer ut i runt tjugo länder.
Som åttaåring flydde hon från Iran med sin mamma och bror vid en bombräd under Irakkriget. Romanen är en fantasi om hur hennes liv kunnat bli om hon stannat kvar. Den beskriver flickan Saba, hennes uppväxt och äktenskap med en mycket äldre man.
– Jag har jämnåriga kusiner kvar i Iran, och vi lever väldigt olika liv. Jag har frihet, lång akademisk utbildning och tillgång till böcker som inte de har. De gifte sig tidigt, fick barn och har fler regler för hur de ska leva, säger Dina Nayeri.
– Men jag vill också visa det vackra med Iran – gammal kultur med litteratur och poesi, gemenskapen med släktingar.
Går in stenhårt för allting
Dina Nayeri är ett snabbpratande och karismatiskt energiknippe. Hon kan få vem som helst att känna sig som en icke-ambitiös latmask. Hon har studerat vid både Princeton och Harvard och varit ungdomsmästare i taekwondo.
Allt hon gör går hon in för stenhårt. Delvis beror det på chocken när hon kom till USA: Landet var inte det paradis som hon tänkt sig. Tvärtom.
– Trots att jag pluggat engelska stenhårt under två år i flyktingläger blev jag plötsligt den främmande mörka flickan från Iran, med tjock accent. Jag var en paria, en outsider. I Iran hade allt varit annorlunda. Jag gick i flickskola, bar skoluniform och slöja och var väldigt populär eftersom mina föräldrar var framgångsrika och jag hade bra betyg.
Särskilt minns hon skammen över att ha gått från välbärgad till fattig.
– Plötsligt var jag klart fattigast, och vi bodde i en sjabbig lägenhet. Jag insåg att jag var på botten av samhällsstegen.
I dag har du ditt drömjobb och bra ekonomi, hur gjorde du för att uppnå det?
– Jag är uppfostrad till att jag kan bli något, att jag är begåvad. Och att vägen upp är utbildning. Jag började studera stenhårt och bestämde mig för att gå på de bästa universiteten. Det finns så många excellenta människor, det är ingen idé att göra något mediokert.
Hon sörjer sin pappa
Men mitt i framgången har Dina Nayeri en sorg att bära på: Avståndet till alla hon lämnat bakom sig i Iran, särskilt pappan.
– Han är läkare och klarade inte av tanken på att mista värdighet och inkomst och kanske börja köra taxi i USA. Jag minns hur vi tog bussen och hur jag vinkade adjö till honom genom fönstret när vi flydde. Vi har kontakt, men har bara träffats tre gånger sedan dess. Efter boken kan jag inte återvända till Iran.
"En tesked jord och hav" beskriver nämligen inte bara en skyddad barndom, fylld av berättande och släktträffar. Här finns också stränga regler för flickor, våldsamma scener och en kvinna som avrättas för att hon är lesbisk.
– Min mamma var en kvinna som gick sin egen väg. Hon konverterade till kristendomen, skrev pamfletter och hjälpte kvinnor som blivit slagna av sina män. Hon tog risker och blev fängslad. När hon hade chansen flydde vi.
