Skatt på radio och tv hotar oberoende sändningar
Martin Aagård om public service-utredningen
Hur man än vrider och vänder på det, ser det mörkt ut för public services framtid. Men det handlar inte om huruvida slantarna till verksamheten tas in på skatten eller inte. Det handlar snarare om hur slantarna ska räknas.
Språka på Jiddisch, utökad kultursatsning och fritt fram för nya program på webben. Det fanns en del roliga nyheter när utredningen om Sveriges Radios och Sveriges Televisions framtid presenterades i går.
Men den stora frågan var såklart hur alltihop ska betalas. Att tv-licensen är helt utdaterad tycker nog de flesta utom radiocheferna Mats Svegfors och Cilla Benkö. Men alternativen är inte många.
En datoravgift?
Internetgurun Chris Anderson slog redan 2010 fast att den absolut största delen av dagens bandbredd används till att titta på film och tv. Självklart skulle det vara möjligt att införa en datorlicens. Politiskt känsligt, javisst. Man kan tänka sig hur Piratpartiet skulle reagera, och dessutom skulle rättighetsindustrin vilja ha en del av kakan. Men en skatt på köp av datorer är en möjlighet som ännu aldrig utretts.
Men en vanlig skatt då?
Utredningens förslag är en skvader. En skatt som inte får kallas skatt. Ungefär som begravningsavgiften. Den ska vara progressiv och kosta en procent av inkomsten.
Utredningens ordförande Martin Holmgren menar att man därmed skyddat public services oberoende. Det ska vara omöjligt för framtida radio- och tv-hatande politiker att strypa resurserna till SVT och SR.
Men där har Mats Svegfors och Cilla Benkö rätt. Den politiker som inte vill mixtra med skatten finns inte. Skvadern är en kompromiss. Hur man än försöker förse förslaget med hängslen och livrem så innebär det att oberoendet krymper.
Av någon svårbegriplig anledning har utredningen även bestämt sig för att återuppliva den digitala DAB-radion. En sändningsform som prövats, havererat, förkastats och numera kan få gamla radiomedarbetare att bli helt svarta i synen.
Att radion ska ”digitaliseras” låter nog som ett mysterium för de flesta lyssnare. Radion är ju redan digital. Vi lyssnar på radio i våra smartphones och via webben. Möjligheten att sända ett oändligt antal kanaler (som inte FM-bandet rymmer) finns redan. Utredningen tror att DAB ska resultera i flera ”tjänster” och bättre ljud. Men det handlar snarare om att skapa plats för fler kommersiella radiokanaler i etern.
Hur blir det då med underhållningen i SVT? Många har oroat sig för att utredningen skulle föreslå att public services utbud ska smalnas av till enbart dokumentärer, stråkmusik och tv-teater, eller vad nu ordet ”kvalitets-tv” betyder.
Den innehåller inga pekpinnar, men signalerna var tydliga.
– Public service ska inte vara störst i alla delar, sade Martin Holmgren vid gårdagens presskonferens.
Och en nyhet som drunknade i debatten om skatten var förslaget att Granskningsnämnden även ska granska hur mycket melodifestival som sänds i SVT.
Utredningen har tagit hjälp av Ekonomistyrningsverket, ESV, för att bestämma hur verksamheten tydligare ska vägas och mätas. SVT och SR ska definiera sina olika programkategorier mycket hårdare och sedan ska de viktas mot varandra.
Allsång på Skansen, P3 Humor, Public service i Gomorron världen och PSL ska alltså definieras som kultur eller underhållning. Fakta eller fiktion. Dessutom ska Granskningsnämnden se till att Melodifestivalen, P3 Guld och Svensktoppen inte samarbetar med konsertarrangörer.
En sak är säker: Public services populära, framgångsrika underhållning kommer inte att
se ut som den gör i dag om utredningens förslag går igenom. Och då blir det svårare att motivera samtliga svenska medborgare över 18 år att betala sin tv-skatt.
Kanske är det inte klåfingriga politiker som kommer att förstöra public service i slutändan.
Risken är nog större att de går samma öde till mötes som alla andra kreativa företag. Till slut kommer det en räknenisse med ett stort Excel-ark och kväver uppfinningsrikedomen, förnyelsearbetet och allt som är roligt.