”Jag läser hellre porr än ’fin’ erotik”
Jonas Gardell om att skriva erotik
sommarserie. ”Torka aldrig tårar utan handskar” blev inte bara Jonas Gardells största framgång hittills.
Romantrilogin tvingade honom även att skriva om erotik för första gången på nära trettio år.
– Jag är frikyrkligt pryd av mig. Men i de här böckerna var det nödvändigt, säger han.
Jonas Gardell, 49, sitter på en brygga i solskenet på Vindö i Stockholms skärgård och myser.
Vi har träffats för att prata om ”Döden”, den tredje och sista delen av romanen ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Berättelsen om aidsepidemin i Stockholm på 1980-talet är den kanske största framgången i Gardells långa författarkarriär.
– Jag tycker att det här är den bästa delen. Det här är min ”Sagan om konungens återkomst”, säger han förnöjt och ler åt sin Tolkienreferens.
– Den var på ett plan lättast att skriva av de tre eftersom alla karaktärer redan fanns på plats. Del ett (”Kärleken”, 2012) handlade mycket om att etablera berättelsen, jag var rädd att folk skulle tycka att den var tråkig, fortsätter Jonas Gardell.
”Döden” känns ibland som en historiebok; du går till exempel tillbaka till romartiden för att förklara hur synen på homosexuella på den tiden skapade nutidens ”fjolla”.
– Ja, jag ville att böckerna skulle fungera både som en spännande berättelse och som en sorts historiebok. Hatet mot den feminine mannen har sina rötter i antiken, och när man förstår det blir vissa saker plötsligt begripliga. Det finns ju inget rationellt över vårt hat mot feminina män, men de har genom historien alltid varit längst ner på statusskalan. Är det något jag är stolt över så är det att jag lyckats få en fjolla – Paul – att bli folkkär.
Sex och kärlek genomsyrar alla tre delarna. Skulle du säga att erotik generellt sett har varit ett viktigt inslag i dina böcker?
– Nej, innan ”Torka aldrig tårar…” hade jag bara skrivit knullscener i min allra första bok, ”Passionsspelet” (1985). Expressen recenserade boken med orden ”äcklet och avsmaken vältrar sig över läsaren”. Så kunde man tilltala homosexuella på den tiden, det var accepterat.
Varför slutade du skriva om erotik efter ”Passionsspelet”?
– Jag tycker inte om ordet ”erotik”. Jag har svårt för att skriva knullscener helt enkelt. Jag blir rätt illa till mods om det blir för mycket sex i böcker. Jag är rätt frikyrklig, jag vill inte läsa massa erotik. Framför allt inte ”fin” erotik, i så fall håller jag mig till porr.
– ”Torka…” handlar om sexuellt överförbara sjukdomar, så det var så klart nödvändigt att ha med sexscener. Men det finns inte ett spår av romantiserande om hur det var att vara homo i Stockholm i början av 80-talet: Det är pissoarer och parker och snabba avsugningar och otrohet. Jag kände att jag inte kunde hymla med det. Rasmus måste gå ut och suga kuk!
Hur ser du på den erotiska trend som startade i och med ”Fifty shades of grey”?
– Jag har inte läst böckerna, jag är helt ointresserad. Heterobrudar som vill ha smisk, varför skulle jag vilja läsa det?
Men vad tror du att trenden beror på?
– Jag tror att kabelkanalen HBO kan vara en del av förklaringen. Innan de kom in på marknaden kunde man inte visa nakenhet i amerikansk tv, men de ändrade på det. Nu är det tvärtom naket i alla tv-serier. Gränserna för vad som är accepterat som rumsrent har flyttats fram.
”Döden” sätter punkt för historien. Hur tror du att man kommer att minnas ”Torka aldrig tårar”-böckerna i framtiden?
– Jag tror inte att folk kommer att läsa mina böcker om hundra år, säger Jonas Gardell och kisar eftertänksamt i solskenet.
– Men det fråntar dem inte det värde de har just nu. Jag har fått vara en del av den vind som blåser. Jag har till och med varit en av dem som lyckats ändra riktning på vinden. Det är helt fantastiskt.