Familjer som slåss mot fördomar
Natalia Kazmierska Lantisar från två hörn av världen förenas i Elin Berges bok
I fotoprojektet Drottninglandet (Atlas) 2009 följde Elin Berge thailändska kvinnor som gift sig med svenska män och flyttat till Västerbottens inland. Bland snöskotrar, sfi-klasser och norrländska thaikrogar fick ”importfruarna” upprättelse.
Uppföljaren Kungariket är inte lika idyllisk. Kanske för att den handlar om männen.
Trots att vi nu befinner oss i det soldränkta svenskparadiset Thailand är stämningen mörkare. Bilderna mer tvetydiga. Musiken på den medföljande cd:n av Frida Hyvönen är denna gång också klagande vemodig.
Mats-Åke, Arne, Peter, Erling och de andra khakishortsbärarna är säkert fina och kärleksfulla makar. Men det går inte bortse från maktordningen de ofrånkomligen är en del av här.
De fattiga hemtrakterna i norra Thailand är för Ampawan och de andra kvinnorna lika med de slitiga fabriksjobben som de ville bort från och barnen de tvingades lämna kvar efter flytten till Sverige.
För de vita männen, ”farangerna”, är det tvärtom en plats där de får allt de vill ha. Sånt de bara kan drömma om i ödsliga norrlandskogar. ”Sverige håller ju på att blir förjävligt på många sätt” som Bertil säger i bokens inledande citat. Det känns som ett mantra för en hel generation svenska snubbar.
Elin Berge skildrar deras kungliga semesterliv i Sydostasien, kantat av diamantringar, guldklockor, plastikoperationer, kinesiska vip-restauranger, vräkiga kåkar med jacuzzi. Svenskmännen strör generöst presenter omkring sig, köper ett hus åt svärmor, bjuder hela släkten på lyxig badsemester.
Jobba behöver de inte göra här.
Precis som för buddhistmunkarna i skogstemplet är farangernas roll att passivt låta sig bli uppassade av thaibyns hårt arbetande kvinnor. Kungariket handlar på det viset både om stelbenta svenska och thailändska mansroller.
En av bokens bästa bilder föreställer ett av paren i en smyckesbutik. Kvinnan pekar vädjande på blingblinget. Han, med plånboken, ger henne en bister blick.
Fotografiets titel ”Patthana vill att Leif ska köpa henne ett armband i guld” sätter smärtsamt exakt fingret på den ekonomiska ojämlikhet som sorgligt nog är en förutsättning för deras kärleksrelation.
Elin Berge är dock inte ute efter att kritisera det ofta problematiska fenomenet thai-svenska äktenskap, som växt till en smärre industri och tvingat thailändska ambassaden i Sverige att öppna en jourtelefon för utnyttjade migrantkvinnor.
Snarare skapar hon förståelse för dessa familjer, som slåss mot fördomar och hänger upp majestätiska älghorn från svenska skogar bredvid porträtt av Thailands enväldige monark Bhumibol Adulyadej.
Något de svenska männen och deras fruar förenas i är ju att de är lantisar. Fast från varsitt hörn av världen.
Den norrländska glesbygden från Drottninglandet har i Kungariket ersatts av thailändska naturvidder. Men människorna är lika omsprungna av den rasande urbaniseringen i Burträsk som i Kaeng Khro.