Södermalm mest segregerat i Sverige? Knappast.
Första avsnittet av Valet med Janne & Belinda far med osanningar
Nog för att Valet med Janne & Belinda låter som ett möte mellan en kväll i folkparken och en raspig dansbandsplatta från vinyltiden. Och visst är det lite hoppigt och hattigt med nya gäster utan något särskilt att tala om.
Men jag kan ändå känna en liten, liten skärva av välvilja.
Kanske för godmodigheten, kanske för att ämnena är så genomtröskade att jag bara kan sitta och bocka av, nickande.
Mediernas makt, det isärdragna Sverige, Stockholmsfixeringen, skälen att rösta eller inte.
Belinda Olsson leder samtal i studion, Janne Josefsson får traska med mikrofon på stan. Tydliga roller, enkla scenbyten.
När statsvetaren Jenny Madestam talar om den ickeröstande – knappast röstvägrande – Natalie som om hon var en sällsynt blomma är det normativt så det förslår och inte så lite objektifierande. Det finns massor av skäl både att springa till valurnan och låta bli att göra det. Att rösta är inte ett sällskapsspel, som det blir i slutet av programmet när Belinda Olsson och komikern Per Andersson hetsar varandra att avslöja sina respektive valhemligheter.
Nå, Valet med Janne & Belinda är en talkshow, underhållning, en blandning av Agenda och Filip och Fredrik (enligt dem själva) och som sådan är den helt okej. Jag tvivlar på att den retar någon alls tillräckligt mycket.
Men så var det ju det där med Södermalm. Stadsdelen figurerade i Belinda Olssons Fittstim – Min kamp där den framställdes som ett ghetto för könsneutrala förskolor och hendiktatur. I premiäravsnittet av Valet med Janne & Belinda fick Södermalm istället bli ”ett av Sveriges mest segregerade områden” och det var ju fyndigt förstås men knappast sant. Jag tänker mig att både makt och homogenitet står att finna i högre grad i Djursholm och Askim. Men fixeringen vid, nej demoniseringen av, Södermalm slår ut allt annat. Den är tragisk. Eller komisk.
Valet med Janne & Belinda sänds i sex avsnitt, tisdag och torsdag kl 22 i SvT1, fram till valet.