”Jag blir glad av att simma”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-12-14
Liten tuva välter ofta stort lass.
Angelas knäskål hoppade ur led.
– Men tack vare en specialgjord skena kan jag fortsätta motionera, säger hon.
Allting kunde ha tagit slut den där ödesdigra dagen hemma i Eskilstuna. Åtminstone såg Angela Kinik länge ut att bli idrottsinvalid.
Angela, som spelat basket i fem år, ramlade olyckligt i skogen under en promenad i kuperad terräng. Knäskålen vreds helt ur led och ingen förstod hur skadan skulle behandlas. 23-åringen upplevde att hon fick flera ”konstiga” besked innan rätt diagnos ställdes: knäartros.
Rör sig mycket
Angela jobbar ständig natt på ett hotell i Eskilstuna. På lediga dagar åker hon runt och hälsar på släkt och vänner. Hon älskar att ta fartfyllda långpromenader med hunden i skogen.
– Knäskenan är obekväm att röra sig i, men tack vare den kan jag fortfarande komma ut i naturen. Jag går ungefär 40 minuter varannan dag. Denna aktivitet har i sin tur stärkt muskulaturen runt själva knäskålen, säger Angela.
Men varför utmana ödet? Varför inte fixa styrketräningen inomhus?
– Jag hatar gym, säger Angela wKinik.
– Men däremot går jag ofta på Vattenpalatset här i Eskilstuna. Simning är en mycket effektiv motionsform. Jag behöver inte använda knäskenan i vattnet. Och jag känner inga smärtor. Det går lika bra utan skyddet. Ja, jag blir glad av att simma.
Träningstaktik
Har du också trimmat figuren?
Tomas Sjöman
