Be om ursäkt för steriliseringarna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-06-05
Aleksa Lundberg: Transpersoner måste få kompensation och upprättelse
Den 1 juli slopas kravet på sterilisering vid byte av juridisk könstillhörighet. Regeringen gör gällande att lagarna om kompensation för grupper som tvångssteriliserats inte kommer att gälla transpersoner. Med anledning av detta driver bland andra RFSL en rättslig process från slutet på maj.
Jag tillhör gruppen det handlar om. Som tonåring sökte jag hjälp hos Teamet för könsbytesutredningar i Stockholm. Efter flera år av utredning bytte jag juridiskt kön och utseende på mina genitalier, på eget initiativ och av genuin vilja. Tvånget låg i stället i att steriliseringen var ställd som krav för att få byta juridiskt kön.
Bytet av just det juridiska könet är ett av de viktigaste stegen för en transsexuell person, nästan viktigare än själva operationen, då just detta byte är det som märks utåt. Du får din rätta könstillhörighet i dina handlingar, vilket också innebär att du slipper “avslöjas” när du legitimerar dig. Under utredningen fick jag frågan om jag “ville gå hela vägen” och om jag var införstådd med att jag skulle bli steril och inte kunna skaffa barn. Jag fick inte frågan eller möjligheten att frysa in mina spermier. Tvärtom fick jag veta att om jag hade sådana planer skulle det vara uteslutet med ett byte, trots att det rör sig om ett okomplicerat förfarande som biologiska män normalt sett har möjlighet till om de väljer att sterilisera sig. I mitt fall ansågs det vara en onaturlig önskan som direkt stred mot min identitet som kvinna. Som 18-årig, osäker transtjej med fördomar om mig själv och transpersoner i stort såg jag inte denna inställning som något konstigt. Jag bar själv på samma attityd. Nu ser jag däremot den unga tjejen som gjorde vad som helst för att “vara rätt” som en helt annan person. I dag hade jag med glädje tinat upp de små simmarna och prövat lyckan i babyland.
Det är numera erkänt att steriliseringslagen strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, så varför detta inlägg nu? Jo, för att regeringen på frågan om de planerar en offentlig ursäkt till oss som drabbats svarar att nej, ingen ursäkt eller kompensation kommer att ges. Det den sittande regeringen säger med detta är att vårt människovärde, som kränkts på ett av de grövsta sätt man kan kränka en människa på, inte är tillräckligt stort för att vi ska förtjäna en ursäkt. Att vägra be om ursäkt är en förlängning av samma attityd som gjorde att man tvångssteriliserade från första början. Det finns ett ”vi” med ett orubbligt värde, och så ett ”de” utan samma värde. Man fortsätter således kränkningen av transpersoner, som fortfarande är en mycket utsatt grupp i samhället. Okunskapen är stor och fördomarna många.
Vi har en lång väg att gå, och den ska vi vandra med samma stolthet som redan kvinnor, homosexuella och personer med annan etnisk bakgrund än svensk har gjort.
Det är vår tur nu! Och vad kunde väl vara bättre som början till att erkännas lika värde, och därmed möjlighet att fungera som jämlikar, än att ta emot en ursäkt för det brott som rutinmässigt kränkt våra mänskliga rättigheter sedan 1972. Så min fråga till den sittande regeringen lyder:
Är ni beredda att ta ert ansvar och i samband med avskaffandet av tvångssteriliseringarna även erbjuda oss som drabbats en offentlig ursäkt och möjlighet till kompensation?
Endast när ni är beredda att göra detta bidrar ni till att upprätta människovärdet för transpersoner i Sverige, och så småningom också i världen.
Aleksa Lundberg