Skolan ska vara opartisk – förstås!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-12-28 | Publicerad 2011-12-22

Göran Hägglund har nu fullkomligt släppt alla spärrar. I ett debattinlägg som måste slå alla rekord vad gäller att partiskt värna särintressen utropar han att ”De kritiska röster som höjs brukar snusförnuftigt betona att skolans undervisning ska vara objektiv.”

Även om tanken på en uttalat partisk skola känns hämtad från det gamla Östtyskland så är det förstås kristendomen Hägglund vill ge livsåskådningsmonopolet. Varför? Hägglund skriver ”Det är […] i mötet med den enskilda personens övertygelse och passion som vi övar oss i ödmjukhet och lyssnande. Det är i relation till, och i mötet med andra som vi bättre förstår oss själva.”
 

Så eftersom det är bra att möta människor med andra livsåskådningar vi ska ge monopolställning till majoritetsreligionen? Inte nog med att själva idén med livsåskådningsmonopol och religionstvång är motbjudande, resonemanget hänger inte ihop. Om det är bra att möta det främmande borde vi väl istället göra deltagandet i voodoo-ritualer obligatoriska i skolan? Där kan vi verkligen tala om ett ”möte med det främmande”.

Nej, självklart ska skolan vara opartisk. I Humanisternas Sverige skulle stort utrymme ges till att presentera livsåskådningar i skolan, men kristendomen hade inte getts någon särställning. Göran Hägglund kanske inte vet det, men vi har religionsfrihet här i landet och det måste synas i både läroplan och praktik.
 

Verkliga möten med både den egna och andras livsåskådningar under livsåskådningskunskapen, men en gemensam fest – för alla – när man ska fira skolslut. Hur kan detta inte vara självklart?

Patrik Lindenfors, Christer Sturmark