Förbud = trakasserier av människor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-25
Förbudssverige eller vi kanske ska kalla fenomenet för ”veta bäst Sverige” är bland det värsta jag vet. Jag har upptäckt på äldre dagar att jag inte är en särskilt bra kollektivist – att göra som man blir tillsagd bara för att andra har bestämt att det är bra för oss.
Även om jag villigt erkänner att de ibland har rätt, växer protesterna i mig. Bilbälteslagen hade jag svårt smälta även fast jag förstod hur bra den är. Än i dag tar det emot att sätta på mig bilbältet när jag sitter bak. Gränsen för min lojaliteten gick liksom i framsätet. Löjligt men sant.
Nu läste jag att kommunanställda i Hudiksvall inte får snusa eller röka på arbetstid. Jag har aldrig varken snusat eller rökt, men ändå blev jag oerhört upprörd. De stackars anställda får inte ens röka på kafferasten och om de går ut och röker måste de se denna handling som arbetstid och ska arbeta in tiden. Jag kan acceptera att rökpauser inte får bli för många och för långa men att inte få röka på fikapausen är ju rent av löjligt.
Jag ser det som rena rama trakasserier av människor. Vi vet att rökning är farligt, men socker är också cancerframkallande. Ska vi inte förbjuda fikabrödet också och den lilla sockerbiten? En del kanske cyklar till jobbet och kan bli påkörda på vägen dit – ska vi inte förbjuda det också?