Tyvärr, du kommer inte att gå dig smal
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-08-21 | Publicerad 2013-07-11
Stephan Rössner: Stoppa fetmaepidemin med bättre kostråd
Sommaren är här. Vädret är underbart och på gator, längs stränder och stigar ser man entusiastiska joggare njuta av naturen och samtidigt få välbehövlig motion. Vi är byggda för fysisk aktivitet, som är en nödvändighet för vår överlevnad och för vår energibalans. Men samtidigt som det kan sägas en massa gott om fysisk aktivitet i alla dess former är det naivt och orealistiskt att tro att man kan påverka sin vikt dramatiskt bara genom att röra på sig.
Många är historierna om dem som svettat sig igenom program och gått ner i vikt – men undantagslöst har man alltid kombinerat detta med en omläggning av kosten. Den som går ner i tv-program av typen ”Biggest Loser” ägnar stora del av dygnet åt att vara fysiskt aktiv. Den möjligheten har självfallet inte de flesta av oss.
All forskning visar att den som bara fått motionsråd för att gå ner i vikt dessvärre inte kan uppnå mer än några enstaka kilon och att denna viktnedgång dessvärre inte är bestående – vilket ju tyvärr också gäller flera andra former av försök att förändra kroppsvikten.
Några räkneexempel: Den som väger 80 kilo och vill gå ner ett kilo i veckan genom lågintensivträning, som till exempel promenader, måste promenera 10 timmar dagligen. Väljer man att löpa behövs det ändå 2,5 timmar om dagen för att uppnå denna viktförändring. Vår 80-kilosperson, som dricker en vanlig burk standardläsk behöver jogga 50 minuter för att bli av med den energin.
Inte ens sex är någon viktig motion: Tiden för ett svenskt medelsamlag är mellan 6 och 7 minuter, vilket även vid hygglig ansträngning i sängen innebär en energiförlust på futtiga 21 kalorier. Hade man sett på tv i stället hade energiförlusten blivit 7 kalorier, vilket innebär att man i sänghalmen gör av med vad som motsvarar en sockerbit.
Fysisk aktivitet är naturligtvis en livsnödvändighet för energikontroll och för att vi ska må bra. Det kan göras långa listor på de gynnsamma effekterna som den fysiska aktiviteten har vad gäller blodtryck, blodfett, blodsocker, immunförsvar, välbefinnande och så vidare.
De flesta behandlingsprogram för övervikt brukar innehålla en rekommendation om att begränsa energiintaget med 600 kalorier. Det innebär att vikten går ner ungefär ett halvt kilo i veckan. För att uppnå detta med hjälp av kostförändringar behöver man faktiskt inte avstå särskilt mycket. Den som under dagens lopp kan hoppa över en latte med kanelbulle har därmed redan gjort jobbet.
Alla vanliga knep: Lågkalorialternativ, undvikande av högfettprodukter, matlagning med begränsad fettillförsel (grilla, halstra, mikra, koka i stället för att panera och steka i fett) är välkända tekniker, som faktiskt gör det lätt att undvika 600 kalorier om dagen.
FaR, fysisk aktivitet på recept, har blivit en succé, där vårdgivare kan skriva ut aktivitetsråd på samma sätt som man skriver ut ett läkemedel. Att skriva ut kostrekommendationer är egentligen lika enkelt.
I dag är fetman ett accelererande hälsoproblem. Primärvården är i praktiken relativt ointresserad, och allt detta har i sista hand lett till att fetmakirurgi blivit ett realistiskt alternativ för alla med betydande fetma, vilket i Sverige faktiskt är väldigt många. I dag görs ungefär 8000 fetmakirurgiska ingrepp per år.
Feta barn blir feta vuxna och vi kan aldrig börja för tidigt. För de vuxna som drabbas och får hälsoproblem på grund av fetman finns i praktiken egentligen bara de gamla vanliga råden: kost, motion och beteendeförändring.
Att påverka kosten behöver inte vara dramatiskt och plågsamt. Realistisk fysisk aktivitet har en uppsjö hälsoeffekter och ökar också motivationen, men kommer aldrig att fungera om den inte kombineras med en bas av vettiga och realistiska kostråd.
Stephan Rössner