Här är 12 000 syrier fast i ett rent helvete

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-12-19 | Publicerad 2015-12-18

Birgitta Ohlsson (L): Omvärlden måste reagera innan det är för sent

DEBATT. Öken, sand och bottenlös hopplöshet. Mitt bland sanddynorna i en avmilitariserad zon i nordöstra Jordanien på gränsen till Syrien pågår just nu ett av världens största helveten.

Sedan månader tillbaka sitter 12 000 människor – en klar majoritet barn och kvinnor – fast i ett ingenmansland utan skugga eller vatten. Barn dör av undernäring, kvinnor föder barn utan hjälp i solens hetta och förtvivlade internationella hjälporganisationer släpps sporadiskt in med mathjälp, men får inte arbeta permanent på plats ens med medicinsk akut hjälp till döende barn, sätta upp riktiga tält som skydd mot solen eller ta de mest utsatta människorna över gränsen in till FN-flyktingläger som Azraq, som jag själv besökt.

Under mitt besök i Jordanien denna vecka viskas det ständigt om Rukban, ingenmanslandet, som exploderat på kort tid. Inga journalister har rapporterat därifrån utan vi förlitar oss på satellitbilder och vittnesmål från hjälparbetare och flyktingar som lyckats fly.

De flyr från den grymma Assad-regimens oljefatsbomber, Daesh bestialiska islamistiska terror och nu också intensifierade ryska bombningar. 

Kriget i Syrien har snart pågått i fem år. Jordanien har som nation visat generositet och tagit emot över 700 000 syriska flyktingar. Lägg därtill miljoner palestinier och stora grupper av irakier i ett land med en befolkning på 7,5 miljoner.

För ett år sedan stängdes den jordanska gränsen mot Syrien. Fortfarande släpps flyktingar in, men då förenklat liknande en ”en-ut-en-in”-princip. Det vill säga, då syriska flyktingar grips av desperation och lämnar jordanska flyktingläger för att återvända till helvetet i Syrien eller beger sig på en riskfylld resa till Europa, då kan ytterligare syrier släppas in. FN-organ och civilsamhället på plats nämner ändå att upp till 150 000–200 000 ytterligare syriska flyktingar kan beredas plats i landet.

Syriens flyktingar riskerar dubbel dominoeffekt. Samtidigt som Europa successivt sluter gränser för krigets flyktingar gör Syriens grannländer detsamma. Vi riskerar ett scenario, där land för land i EU åter trycker flyktingströmmen neråt mot Balkan parallellt som länderna vars gränser vetter mot Syriens stänger inne utsatta syrier i landet.

I detta läge när globalt 60 miljoner människor befinner sig på flykt och 86 procent av dessa befinner sig i låginkomstländer samtidigt som stora delar av den rika världen, från Gulfstaterna till USA, tar för lite ansvar, är två spår viktiga.

Först att fortsätta pressa EU-länder som sviker. Om inte fler EU-länder ökar sin mottagning och följer ingångna löften bör den svenska regeringen kräva att de som vägrar ta ansvar bättre delar på notan.

EU genomlider en dubbel solidaritetskris, dels svek mot världens utsatta flyktingar som lämnat krig och förtryck, dels svek mot varandra att bryta ingångna löften och lämna europeiskt ansvarstagande nationer som Sverige och Tyskland i sticket. EU:s ideal – sprungna ur värderingar, sammanflätade i fördrag och finansierade gemensamt – gör att vi borde kunna lita på varandra.

Sedan att tydligare finansiellt stötta FN-organ på plats i Syrien och dess grannländer samt ge länder som Jordanien och Libanon stöd liknande det Turkiet redan fått.

Om inte omvärlden reagerar kan Rukban komma att läggas till historien som en av de platser som eftervärlden förknippat med skräck och misslyckande för mänskligheten. Jag vädjar till den jordanska regeringen att släppa in dessa flyktingar över gränsen.

Birgitta Ohlsson,

Utrikespolitisk talesperson/riksdagsledamot (L)