Visst gör det ont att döda en gran
Jag är nog lite taoist. Jag har visserligen inte fattat det förrän jag läste Stefan Stenudds artikel. Men jag måste erkänna jag mår inte så bra av att ta julgranarna från skogen. Jag får alltid dåligt samvete. De är så fina när de står där och så vet jag att om bara några veckor är de torra, bruna och barrlösa. Bara för att vi ska få lite glädje och hänga pumlor (julgranskulor på norrbottniska) i dem.
Min lilla gran brukar jag sjunga där i skogen, du är så fin!
Men likväl hugger jag ner granen och lika säkert svär jag över alla barr när den sedan ka kastas ut. Jag är som trädkramare inte konsekvent. Plastgran kan jag absolut inte tänka mig.
Julklapparna, julstämningen behöver doften av färsk gran. Ett år fick jag faktiskt en gran som luktade apa. På julaftonskväll fick vi slänga ut granen och sticka ut och leta en ny. Vi stod helt enkelt inte ut med stanken.
Några av mina bästa vänner har plastgran. De ställer ner den i källaren när julen är över med punlor och glitter och ljus. De är mer rationella och orkar inte klä om och klä av en gran varje år.
Vi har olika traditioner. Vissa har ingen gran alls.
Hur ni än har det där hemma så önskar jag er en riktigt glad jul.