Varför ska jag göra polisens jobb?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-12

Lisa Magnusson om förslaget om lag på civilkurage

Jaha, troligen kommer det snart ett lagförslag om att man skall tvingas ingripa ifall man blir vittne till ett brott. Och tänk, jag vet PRECIS vad det är för några som kommit på det där. Det är den där priviligierade sortens folk som säger saker i stil med: ”Ingen enda mänska vill göra ett vettigt handtag längre. De bara ’åh nej jag är utbränd!’ så fort nån antyder att de borde ta lite ansvar, det är inte klokt. Och alla går på bidrag, det är därför vi har världens högsta skatter”.

Nu har de priviligierade tröttnat en gång för alla. Nu vill de med lagens hjälp förmå oss att skärpa till oss och bli riktigt goda kristna: Starka, tappra och rättrådiga. Det är så urbota korkat.

Ta bara den åldriga Asta som är ute med sin jobbiga lilla fjärilshund när hon plötsligt får syn på två riktiga råskinn som slåss så blodet stänker. Asta är gammal som gatan, hon har ingen mobil. Skulle hon lagföras om man kom på henne med att hasa hem till sig istället för att försöka sära på slagskämparna? Nej, självklart inte. Men säg att Asta istället är Leif, 42, då: ett hartandat sillmjölke som inte tål att se blod. Han skulle ju åka dit så det sjunger om det. Och det är det som är grejen. Den här lagen handlar om fysiskt självförtroende. Den osynliggör kvinnor och olagligförklarar alla karlar som inte är starka morske män.

Jag läser om tonårstjejen i Falun som såg en gubbe våldta och strypa en kvinna, hon gick först hem och chattade på MSN om att det varit en läskig syn. Jag läser om gubben i Karlskrona som blev mördad när han ingrep mot några tjuvar som slangade bensin. Jag tänker på mig själv och att jag känner folk som gillar att röka på men att det aldrig skulle falla mig in att agera när de börjar puffa på efterfesten. Jag tänker att vad skulle hända om man faktiskt ingrep mot ett brott men råkade göra allt ännu värre?

Och jag tänker att det fan är varje mänskas rätt att vara svag & liten & feg & fel. Man kan inte straffa folk för att de skiter i riddarkodex och bara bryr sig om sitt eget skinn när det hettar till. Jag tänker att det måste väl räcka med att vara laglydig själv. Jag har ingen lust att se till att andra också är laglydiga. För jag är inte polis, så varför skall jag göra polisens jobb?

Nej, det här lagförslaget gynnar ingen utom de som älskar att lägga sig i. Om lagen går igenom så hoppas jag att nån lurar in alla dessa småpåvar i en jättestor torktumlare och säger att det är en flygmaskin med destination Gotham City.

Jag visar gärna civilkurage genom att trycka på ON-knappen.

Bra: ”Stockholmare tror att de lever i någon slags världsmetropol, att de är något. Elitismen och den inbillade överlägsenheten där, det är det jävligaste.”

Håkan Hellström tar bladet från munnen och säger som det är.

Dåligt: Unni Drougge säger i Expressen att kvinnor som skriver så kallad självbekännelselitteratur får väldigt mycket hårdare kritik än män. Ja, det handlar om rena häxprocesser, menar hon. Och genast kastar sig männen över henne. Ett potpurri av kommentarerna: Unni Drougge är en nylesbisk mensig manshatare som är bitter för att ingen vill ha henne, en förbrukad feministkärring med hängbröst är hon, en medelålders uttjänt gnällig kvinna som borde söka sig till Apotekets nya leksakshörna och skaffa sig något styvt och rakt. Och med denna svada bevisar de arga karlarna inget annat än att Unni Drougge har helt rätt. Tusentals sidor om Lars Noréns BAJS är intressant och stor litteratur. Men när en kvinna skriver om ett misshandelsförhållande så är det alldeles för privat, ja äckligt rentav, och ett tecken på att hon behöver kuk. Mm, godnatt på er.

Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Kvinna-sajt. Läs hennes blogg här .

Lisa Magnusson