Sverige behöver ny Afghanistan-strategi

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-25

Urban Ahlin (S): Utvärdera hela den svenska insatsen

Afghanistan är hårt drabbat av krig och nöd. Människorna där har tvingats uthärda sovjetisk ockupation, inbördeskrig och talibanernas förtryck. På få andra platser i världen har kvinnors rättigheter varit så förtryckta som i Afghanistan, framför allt under talibanregimens tid.

I höstas förnyade FN:s säkerhetsråd mandatet för den internationella styrka, ISAF, där Sverige är ett av 43 deltagande länder. Strax därefter reste en socialdemokratisk delegation runt i Afghanistan. Det samlade intrycket var entydigt: biståndsorganisationer och andra aktörer framhöll att säkerheten är nödvändig för att de ska kunna arbeta. Om inte trupper röjer vägar kommer inte biståndet fram. Svensk trupp fick beröm för sitt sätt att arbeta, men utvecklingsinsatserna måste öka och i mycket högre grad präglas av ett afghanskt ägarskap.

Internationell militär närvaro i Afghanistan är nödvändig för att bidra till säkerhet och möjliggöra utveckling. Därför står socialdemokraterna bakom beslutet att ställa upp på FN:s begäran om svensk trupp i ISAF. En i det närmaste enig riksdag står bakom ett fortsatt mandat i den omfattning som idag gäller, cirka 500 personer. Samtidigt vet vi att verklig fred i Afghanistan främst kräver omfattande biståndsinsatser.

En långvarig militär närvaro är inte önskvärd, men beslut om tillbakadragande måste baseras på situationen i Afghanistan. Ambitionen ska vara att Afghanistans regering så snabbt som möjligt kan svara för säkerheten utan internationell närvaro. En viktig uppgift för ISAF och EU:s polisinsats är att utbilda afghansk polis och militär för att afghanska myndigheter själva ska kunna ansvara för säkerheten. Då kan de utländska trupperna dras tillbaka. Det civila stödet måste vara långsiktigt.

Afghanistan är ett land med enorma humanitära behov och omvärlden måste öka sina civila insatser. Sverige bör eftersträva en lika stor civil insats som militär. Långsiktigt utvecklingssamarbete är nödvändigt för att bygga upp ett land där demokrati och mänskliga rättigheter respekteras och befolkningen kan känna framtidshopp. Här har Sverige och EU en viktig uppgift.

Ett snabbt tillbakadragande av militär trupp kan leda till att Afghanistan störtas in i inbördeskrig eller hamnar under talibanernas hårda och kvinnofientliga förtryck. Då kan Afghanistan åter bli en bas för terrorister med internationella ambitioner. I den svenska debatten höjs ibland röster för att ta hem den svenska truppen, men följderna av att omedelbart ta hem internationell trupp vill få diskutera eller ta ansvar för.

Det internationella samfundets övergripande strategi måste ändras. De militära insatserna måste inriktas på skydd av civila, vilket också slås fast FN-resolutionen som förlänger ISAF:s mandat. President Obama har signalerat en förändrad amerikansk strategi som ligger i linje med detta. De afghanska myndigheterna måste ta krafttag mot korruption och skapa legitimitet för samhällsfunktionerna. FN måste få en större roll, inte minst för bättre samordning. Vi ser också behovet av en strategi som inkluderar hela regionen och dialog med olika parter i konflikten.

Den svenska regeringen måste å sin sida formulera en bred och samordnad strategi för den svenska säkerhetsinsatsen och för biståndet med tydliga mål.

Vi vill se en översyn av hela den svenska insatsen i Afghanistan. En sådan bör slutföras hösten 2011. Den kan då visa huruvida de nya strategierna genomförts och vilka konkreta förändringar som skett.

Afghanerna försöker befria sig från krafter som hållit demokrati och utveckling tillbaka. Ytterst är det afghanerna själva som ska utveckla sitt land. Vår uppgift är att hjälpa dem med detta. Vi har ett gemensamt intresse av att de lyckas.

Urban Ahlin