Daniel af Ockelbo är den enda vinnaren
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-26
Ann Söderlund om turbulensen kring kungahuset
Jag är på eventresa på Mallorca med 140 härliga, självständiga kvinnor när jag får höra att kärlekssagan mellan Madeleine Bernadotte och Jonas Bergström alias Jacob Bernström är all. Förlovningen är bruten och det blir bara en bal på slottet i år. Många av oss suckar uppgivet, även om vi är överens om att det var bra att det hände nu, så dom slipper låtsas att allt är bra fram till efter Vickans och Daniels bröllop.
Men ändå…
De som var det perfekta paret: vackra, unga och framgångsrika. De som var så lyckliga på Solidens slottsbacke så sent som i somras när det annonserades att ännu ett kungligt bröllop skulle stånda.
Madeleines äkta prinsessleende och glittrande ögon när hon berättade hur Jonas hade gått ner på knä under deras kärlekssemester på Capri och hur hon genast sagt: ”Ja, ja det vill jag”. Och så Jonas (pappa kungens favorit) stolta leende och den där diskreta kavajarmen kring Madeleines midja. Hur romantiskt kunde det bli?
Det var nåt annat det än Ockelbo-Daniel och Viktorias stela, nervösa leenden något halvår tidigare.
Ledsen att behöva vara den som kommer med nyheten, men inget varar för evigt och de senaste månaderna har förhållandet krackelerat ner på pusselbitsnivå inför öppen ridå.
En påstådd otrohetsaffär med 21-åriga norskan Tora Uppstrom Berg har förvandlat parets eviga Stomatol-leendena till stela grimaser och när alla undrat hur sagan ska sluta tar den bedragna prinsessan av sig förlovningsringen och flyger ensam bort i solnedgången med sitt brustna hjärta i en Louis Vitton-väska.
Kvar på riddarbacken med flaggor i händerna står vi undersåtar och skakar våra inte lika välfriserade huvuden. Vafalls! En saga som slutar olyckligt? Ska inte prinsessan få sin prins till slut? Hur kunde det hända?
Ja, det kan man ju fråga sig. Hur kunde det hända?
Tja. Världen förändras och vi med den. Ingen kommer undan. Inte ens kungligheter.
Och trots att ingen helt med säkerhet kan veta vad som är rätt eller fel, sant eller falskt i den här historien kan jag inte låta bli att dra paralleller till Elin och Tiger-historien som jag skrev om här på Debatt för bara några månader sedan.
Blond, smart tjej med rik pojkvän blir bedragen. Blond smart tjej bestämmer sig för att inte ta skit utan att stå upp för sig själv och sina moderna ideal.
Prinsessan Madeleine tog förvisso ingen golfklubba och drämde i huvudet på Jonas, men hon gjorde ett tydligt val och det är vi inte bortskämda med i de här kretsarna.
I stället för att fortsätta det i längden meningslösa kaffeältandet med sin kompisar på Stockholms innefik gjorde vår Madeleine sorti som årets coolaste tjej – och prinsessa – på vift. Via viputgången på Arlanda och vidare med ett jetplan till New York och viktiga uppdrag för mamma Silvias Childhood foundation. Och för mig känns det som att alla tjejers hörlurar på det planet plötsligt fylldes med tonerna av 70-talsdiscodängan ”I will survive”.
Överlever ett brustet hjärta gör de flesta, vi andra är bara avis på att vi inte hade samma chans till clean sorti. För vem hade inte velat sticka iväg till det stora äpplet med matchande bagage och hela svenska folkets sympatier när vi blev svikna i kärlek den där gången? Det skulle liksom ha varit lite lättare att leva med (men några fördelar ska man väl ha för att man föddes till prinsessa).
Så vad händer nu?
Ja, hemma i den lilla ankdammen Stockholm har Jonas Bergström, prinsgemålen in spe, gått under jorden och önskar väl inget annat än att prinsessan stack sig på en spinnrock och att alla föll i sömn i hundra år för att vakna upp och inse att allt var som förut.
Kan tro att det är såna tankar man får när man inser sin nya titel som årets svenska ärkesvin. Och låt mig, utan minsta inblick i hovets vett- och etikettegler, våga påstå att Jonas inte sitter och pratar förtroligt med sin ex-brother in law Daniel på Teatergrillen nästa vecka. Nej, i finare kretsar brukar man ligga lågt när drevet går och är jag inte helt ute och cyklar så kanske advokatbyrå Vinge, där Jonas jobbar, måste göra en nödvändig rekrytering till huvudkontoret i Hongkong redan i veckan.
Vi har ju fått rapporter om hur Maddes tjejposse har agerat som en supertajmad räddningsarmé senaste tiden, hoppas för din skull Jonas att dina vänner är lika lojala som dom var den där suparhelgen i Åre när du presenterade dig som Jacob Bernström.
Och stackars, naiva Tora som bara ville ha lite 15 sekunder i rampljuset, har gått under jorden med hela sin familj och sitter nog som bäst och funderar på om det var värt att förstöra sin trovärdighet för tolvtusen norska kronor. (Den där skiten om ”Jag tycker synd om prinsessan Madeleine för att hon har en otrogen man” köper jag inte, då skulle du inte ha sålt din historia in the first place.)
Som jag ser det finns det bara en riktig vinnare i här tragiska sannsagan och det är mannen av folket.
Daniel af Ockelbo som har fått stå i skuggan av den perfekte svärsonen under alla dessa år torde nu får en plats på pappa kungens högra sida.
För är det som min väninna med god insyn i finare kretsar säger, att Victorias Daniel är den enda mannen i Stockholms överklass som inte är otrogen, så finns det i alla fall en person vid hovet som på allvar verkar ha anammat Carl-Gustafs valspråk, ”För Sverige i tiden”.
Själv lämnar jag den här historien bakom mig och går ner i hotellreceptionen för att kolla om jag har fått några viktiga meddelanden. Här på hotellet kallar jag mig Annelie Söderberg. Man vet ju aldrig vad som kan hända när man är på semester…
Ann Söderlund