Skattepengar går till ”änglamingel”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-12-01
Journalist: Kommunanställda i Täby hotade mig när jag granskade personalföreningens verksamhet
Den 8 november 2010 ägde ett märkligt möte rum i Täby kommunhus. Jag och min kollega från kulturtidskriften Sans hade blivit tipsade om att kommunens personalförening hade bjudit in till ”änglamingel” tillsammans med Branka Okeijn som kallar sig ”clairvoajant ängelterapist”.
Personalen i Täby kommun fick lära sig om änglar, guider och andar som bor ”på den andra sidan”. Cirka 25 förväntansfulla deltagare samlades till mötet. Bland annat fick deltagarna lära sig att änglar vibrerar på en högre frekvens och att de är svåra att se för oss ”otränade”.
Så kallade ”guider” vibrerar på en lägre frekvens, medan helt vanliga andar, alltså människor som gått över till andra sidan när de dött, vibrerar på lägsta frekvensen. Men de är snälla ändå.
Det hela presenterades utan ett uns av ödmjukhet: detta var fakta, därom rådde ingen tvekan.
Därefter fick kursdeltagarna lite visdomsord från andra sidan, bland annat fick de lära sig att funktionshindrade personer föds med sitt handikapp för att de behöver lära sig att ta emot hjälp, en slags reprimand för att de var dåliga på att ta emot hjälp i sitt förra liv.
Jag undrar om kommunen anser att detta är en lämplig utbildning för de kommunanställda på socialförvaltningen som var närvarande på mötet.
Budskapet ifrågasattes i alla fall inte av någon av de närvarande.
Inte en enda kritisk fråga ställdes under mötet, så länge jag och min kollega var kvar.
Deltagarna får också lära sig att om vi drabbas av att flera av våra nära och kära dör, så beror det på att vi behöver lära oss att hantera sorg. Förlusten av närstående är egentligen ett tecken på att vi behöver andlig upplysning. Kanske behöver vi gå på flera änglamingel.
Personalföreningen får ett bidrag från kommunen på mer än 200?000 kronor per år. Änglamånglerskan, förlåt -minglerskan, är alltså finansierad av kommunens skattebetalare. 200?000 kronor räcker till många seanser.
En företrädare för personalföreningen blev djupt upprörd när det stod klart att vi var kritiskt granskande journalister på besök och försökte upprepade gånger pressa oss att avslöja hur vi fått vetskap om mötet, något som är olagligt enligt anonymitetsskyddet, det vill säga det skydd som enligt Tryckfrihetsförordningen skyddar personer som lämnar uppgifter för publicering i tidningar och författare till tryckta skrifter. Myndigheter får inte efterforska personens namn. Det är också straffbart för oss att lämna ut namnet, om personen vill eller kan antas vilja vara anonym.
Möjligen kunde historien om personalföreningens kvacksalverimöte vara avslutad här. Men dåligt omdöme kommer sällan ensamt. En av kommunens anställda skriver några dagar senare ett e-brev till mig:
”Din lögn att du sett inbjudan på en anslagstavla på ABF var så genomskinlig att alla som hörde det förstod att du lurat dig in i sällskapet. Synd att vi inte presenterade oss innan mötet som vi brukar göra, med vem vi är och vilken förvaltning vi kommer ifrån – då hade vi kunnat slänga ut dig omgående. Och jag personligen hade gärna slängt ut dig genom fönstret från 5:e våningen.”
Det är märkligt att en anställd i kommunen är beredd att ta till sådana formuleringar för att dölja sin oseriösa verksamhet.
I ytterligare ett brev skriver samma person att mötet enbart var öppet för kommunanställda och att ”man kan säga som så att du i praktiken ’stal’ skattepengar när du nästlade dig in till vårt möte”.
Att journalistisk granskning av kommunens verksamhet betraktas som stöld är en smula märkligt.
Myndighetsutövande ska vara förtroendeingivande och omdömesfullt. Uppenbart kvacksalveri hör inte hemma i sådana sammanhang. Kommunanställda bör mingla med medborgare i stället för med änglar.
Christer Sturmark