Dina floskler eldar på politikerföraktet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-09-28 | Publicerad 2016-09-22

KD-politiker: Underskatta inte väljarna – självklart minskar resurserna till socialt utsatta genom en kraftig invandring

När välformulerade politiska floskler används för att undvika att tala om elefanten i rummet skjuter politikerföraktet i höjden. Anna Kinberg Batras argument för att SD är ett rasistiskt parti, är ett exempel, skriver KD-politikerna Carl-Johan Schiller och Thomasine von Essen.

DEBATT. Den senaste tiden har det debatterats flitigt huruvida Sverigedemokraterna ska klassas som ett rasistiskt parti eller inte och flertalet politiker menar att det är fel att ställa grupper mot varandra. Det är varken en särskilt konstruktiv eller givande debatt. Mer intressant är att fokusera på de verkliga samhällsutmaningarna vi står inför. Vi, kristdemokrater på Lidingö, blåser till strid för de raka rörens återkomst.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra har argumenterat för att SD är ett rasistiskt parti då de "ställer grupper mot varandra". Kinberg Batras resonemang gör att vi frågar oss om hon inte förstått politikens uppgift över huvudtaget.

Det är ju vi politiker som har fått det stora förtroendet av väljarna att på olika nivåer förvalta skattepengarna, att avgöra vilka grupper eller samhällsfunktioner som ska prioriteras. Givetvis är en politik som slår in kilar mellan medborgare farlig och ska bekämpas, men vi måste våga tala om vilka konsekvenser besluten får.

Att ta sig rätten att beskatta medborgarna kommer med ett stort ansvar. Det bör vara en ryggmärgsreflex för varje förtroendevald att ständigt ompröva beslut, våga kritisera tidigare beslut (även sina egna) och sedan ändra direktiven. För det är vår uppgift som politiker att prioritera hur medborgarnas skattemedel används på bästa möjliga sätt.

För att kunna använda skattemedlen på bästa sätt måste man välja. En av vår tids största politikersyndrom att inte vilja förstå att när vi väljer något, väljer vi bort något annat.

Det är en självklarhet att en viss skatt måste tas ut för att vi ska kunna finansiera våra gemensamma intressen som skola, sjukvård, försvar och rättsväsende. Den stora utmaningen är dock hur vi ansvarsfullt ska prioritera de satsningar vi vill göra med de medel vi har.

Det är inga lätta val som ska göras, som kommunpolitiker kan valen stå mellan: Är det lärarna som ska få en lönehöjning i år eller är det undersköterskorna i hemtjänsten? Ska vi bygga ett nytt badhus, en ny cykelbana eller sänka skatten? Sällan har vi råd att tillgodose alla de olika önskemål som finns och därför krävs prioriteringar.

Det kan tyckas hårt att påstå att vi ska ställa grupper mot varandra men det är de facto det som sker varje dag runt om i landets olika beslutande församlingar.

De senaste åren har debatten kretsat kring nyanlända respektive individer som bott i Sverige under en längre tid. Det är självklart att resurserna till socialt utsatta minskar genom en kraftig invandring (med nuvarande regelverk), att påstå något annat vore naivt.

Alternativet skulle vara att höja skatterna och det tror inte vi, i KD, är en klok lösning. Ett annat alternativ skulle kunna vara att helt ändra både system och förutsättningar för dem som kommer till Sverige.

Viktigast är att vi som har fått väljarnas förtroende vågar stå för våra beslut gentemot våra uppdragsgivare: medborgarna.

När välformulerade politiska floskler som tröskats fram av drillade partistrateger och PR-konsulter används för att undvika att tala om elefanten i rummet skjuter politikerföraktet i höjden. Det är mycket olyckligt och medborgarna förtjänar bättre. Väljarna ska inte underskattas!

Carl-Johan Schiller, kommunalråd (KD), Lidingö stad

Thomasine von Essen, ersättare kommunstyrelsen (KD), Lidingö stad

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.