Dags att tänka längre efter kriserna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-14

Handelsminister Ewa Björling om behovet av en strategi för att undvika matkriser

Vi upplever kris efter kris.

För ett år sedan drabbades världen av en matkris med anledning av kraftigt stigande priser på livsmedel. Inte långt efter slog finanskrisen till som ett resultat av en massiv kreditbubbla.

Nu duggar varningsrapporterna om en eventuellt kommande influensakris tätt.

Kriser framkallar panik som leder till ogenomtänkta eller ännu värre kontraproduktiva insatser. Likt en knattematch i fotboll blir resultat ofta att ”alla springer på samma boll” och glömmer bort det övergripande målet.

Alltför sällan lyfts blicken för att utforma hållbara lösningar.

Nu finns tecken på att livsmedelspriserna är på väg upp igen. Många bedömare befarar en ny livsmedelskris. Upploppen har åter kommit till länder vars befolkningar inte har råd att spenderar mer av sina redan låga inkomster på mat.

Priserna har generellt stigit med 10 procent sedan början av året enligt FN:s livsmedelsorganisation FAO. Vissa livsmedelspriser har stigit mer än andra. Sockerpriset är det högsta på 30 år. Indien skakas av dåliga risskördar, något som kan få allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser.

När priserna på livsmedel nådde rekordnivåer i slutet av 2008 skiftade snabbt alla världens beslutfattare sina blickar mot denna för stunden glödheta fråga.

Med tanke på de negativa konsekvenser skyhöga matpriser får för fattiga länder var detta förståeligt. Världsbanken beräknade att 100 miljoner människor kunde hamna i fattigdom eftersom en betydande del av fattigas inkomster går till mat.

Enligt Asiatiska utvecklingsbanken spenderar människor i Bangladesh hela 59 procent av sin inkomst på mat. I Indien är motsvarande siffra 57 procent och i Kina 40 procent.

Mellan 2007 och 2008 steg det genomsnittliga världsmarknadspriset på livsmedel med 24 procent. Paniken hann slå till och felaktiga beslut togs.

Flera viktiga matproducenter var snabba med att införa handelshinder, vilket bara gjorde saken värre. När priserna åter började falla i slutet av 2008 lades frågan mer eller mindre åt sidan till fördel för en ny brinnande fråga – finanskrisen – trots att mycket fortfarande återstod att göra för att undvika liknande kriser i framtiden.


Akuta problem måste givetvis tacklas med snabba åtgärder. Men siktet måste vara inställt på att göra mer än att bara möta den direkta krisen.

Kriser karaktäriseras ofta av att flertalet olyckliga händelser inträffar samtidigt. Men en illa fungerande världsmarknad för jordbruksprodukter är enligt min mening en huvudanledning till varför fattiga länder med jämna mellanrum drabbas av livsmedelskriser. Världens rika länder är ofta snabba på att reagera men saknar ett längre perspektiv.

Rika industriländer har under en lång tid stött sina egna jordbruk med subventioner samtidigt som man begränsat tillträdet till sina egna marknader. Detta har bidragit till underinvesteringar i fattiga länders jordbruk, med låg produktion som följd.

Frihandel är ett kraftfullt instrument för utveckling och fattigdomsbekämpning. I en öppnare och friare värld odlas outnyttjad mark upp, fler bönder finner det lönsamt att använda grödor med bättre avkastning. De ges anledning att investera i maskiner och ny teknik.

I går bjöd jag in EU:s samtliga handelsministrar till Bryssel för att diskutera frågor som på allvar kan bidra till att lösa de globala handelspolitiska utmaningarna på sikt. Ett konstruktivt samtal fördes utifrån insikten att vi måste våga tänka långsiktigt om hur handeln kan användas för att lösa de stora framtidsfrågorna i en allt mer integrerad värld.

Ewa Björling