Farlig korruption inom kommunen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-06-14
Debattören: Korruptionen sprider sig som en sjukdom
Alla vet att korruption inte förekommer här. Oavsett vilken stad, kommun eller by som är "här". Det är mänskligt och optimistiskt att tro, om än kanske en aning blåögt.
Men nu, efter korruptionsskandalen i Göteborg där kommuntjänstemän misstänks ha tagit emot mutor mot att ha godkänt saltade fakturor, blottläggs våra illusioner som det önsketänkande som de är. Problemet är att korruptionen kan ha växt sig starkare än vad vi någonsin kunde föreställa oss. När jag har talat med korruptionsforskare växer en bild fram av vad problemets kärna är: kommunala bolag.
Då jag talade med Sven Hirdman, ordförande för Transparency Internationals svenska avdelning, nämnde han kommunala bolag som ett av Transparencys främsta bekymmer i Sverige. Tydligen är det så att alltför många av de som leder dessa företag glömmer bort vems resurser de använder, skillnaden mellan deras egna pengar och skattepengar.
Precis som vid vilken sjukdom som helst sprider sig korruption, och smittar ofta dem som kommer i nära kontakt med den. Göteborgs Familjebostäder är under utredning, men jag tror inte att vårt problem är över i och med detta.
I min egen hemstad Falun är det kommunala bostadsbolaget, Kopparstaden, ett av kärnproblemen. Det som händer där ger troligen en inblick i vad som i varierande grad pågår även på andra ställen.
För en tid sedan fick jag en rapport av Faluns revisionsfirma KPMG, gällande Kopparstadens nya huvudkontor. Det förefaller som att bolagets vd bröt mot företagets regler genom att köpa egendom åt Kopparstadens huvudkontor från en nära vän. Transaktionens ursprungliga värde uppgick till cirka tre miljoner kronor, men ändrades sedan till cirka fem miljoner. Intressant nog skrev KPMG att Kopparstadens styrelse aldrig mottog några handlingar rörande den här skillnaden på cirka 1 890 000 kronor.
KPMG uppmärksammade vidare att medan Kopparstadens huvudbok visade att kostnaden för företagets nya huvudkontor uppgick till 20,8 miljoner kronor exklusive moms, medan den verkliga kostnaden i stället uppgick till 26,6 miljoner – det vill säga nästan 35 procent över budget. Det var ju inte bra. Men det inkluderade åtminstone inte de 295 000 kronor för en tennisbana som Kopparstaden planerade för sitt nya kontor, men som avbeställdes då informationen började komma fram i ljuset.
Det är olyckligt när folk inte vet skillnaden på sina egna pengar och skattepengar.
”Ibland skördar folk fördelar för sina egna syftens skull på bekostnad av större grupper, så som kommunen i det här fallet”, noterade välfärdsekonomen och korruptionsforskaren Andreas Bergh.
För två år sedan publicerade han och Gissur Erlingsson tillsammans med andra forskare en studie vid namn ”Public Corruption in Swedish Municipalities - Trouble Looming on the Horizon?”, där de varnade för de problem vi hade att vänta med kommunala bolag. När jag talade med författarna återkom Erlingsson flera gånger till problemet med kommunala bolag och ”tvättade pengar”. De har tillsammans även varit med och redigerat en ny bok, ”Korruption, maktmissbruk och legitimitet” – och jag tror att det verkligen är dags att vi tar bort legitimiteten för de som är korrumperade.
Den goda nyheten är att den korruption som vi ser i dag inte är någon nyhet. Detta har pågått ganska länge. Den riktigt goda nyheten är att vi äntligen börjar se problemet och påtala det.
Ibland är det givetvis svårt att se vargarna mitt ibland oss, särskilt om de är klädda i fårakläder. Det som tycks vara nyckeln till korruption är en tydlig övertygelse hos några att de är mer betydelsefulla än resten av oss, och att de regler som gäller alla uppenbarligen inte avser dem. Därefter kan de, trygga i sin förklädnad som respekterade tjänstemän, känna sig fria att göra vad de vill och att ta för sig hur mycket som helst, som vore de vargar. De känner sig trygga med att vi aldrig kommer på dem, och att de alltid kommer lyckas dölja sina förehavanden för oss.
Vår biståndsminister Gunilla Carlsson, har ofta talat om en ”nolltolerans” mot korruption inom biståndet, och vikten av att förvalta skattebetalarnas pengar på ett säkert sätt. Vad ska vi då begära av vår egen regering, då det gäller korruption och saknade skattepengar här i Sverige?
Ritt Goldstein,
journalist