"Jag vill älska som om jag dör imorgon"
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-05
Lisa Magnusson laddar för lyxbröllop
Ja nu är det tack och hej till Internet några dagar framöver.
Gud vet hur det kommer gå, jag är ju typ helt beroende av blogg och mejl och chatt och sånt, men nu blir det inget på ett tag. Jag skall nämligen på ett fyradagars bröllop i Normandie, mm det hade kunnat bli hur bra som helst det här, men hela upplägget byggde tydligen på att det skulle vara bra väder och nu har det visat sig att det kommer regna utav bara helvete alla dagar utom fredag, så jag antar att det kan bli en lite regnblött moloken långhelg och ett smått sordinstämt bröllop, det här. Undrar förresten om brudparets alltför optimistiska tro på vackert väder kan sägas vara ett varsel om hur deras äktenskap kommer gestalta sig? Hoppas inte det.
Hur som helst. Fyra dagars bröllop, det är ju verkligen att ta i. Ja, jättekul och romantiskt och vackert på ett sätt, antar jag, men samtidigt har jag svårt att ta det på allvar för det känns som en sån fruktansvärd overkill, det blir så groteskt och jag känner lika delar skratt och skräckslag bubbelbulta inom mig. Men, handen på hjärtat: För mig är det faktiskt enkelt, jag är bara en iakttagare. Den här giftaskolossen är egentligen mest spännande.
Själv har jag alltid föreställt mig att OM jag ens gifter mig så skall det vara på sommaren, en liten rådhusvigsel för att överstöka det praktiska, och sedan har man picknick ute på en äng med typ 100 pers sammanlagt, kanske grillar man lite och framåt aftonen blir det dans. Hehe, mm, just det, jag fattar ju själv hur okej-mysigt-men-trist det egentligen vore. För handen på hjärtat, om ni fick välja, vilket bröllop skulle ni helst gå på: Min opretentiösa lilla picknick där man lyssnar på ABBA och gråsparvarna pickar i en varmkorv som nån liten skitunge tappat i gräset? Eller skulle ni hellre bevista det franska parets överdådiga kärleksfest i dagarna fyra med vita duvor och trerättersmiddag och en otroligt lycklig brud i en prinsessbakelseklänning som har tusen meter släp?
Vad fasiken, jag gillar det där svulstiga draget, att de tar i ordentligt och inte ber om ursäkt för sig själva, att de vägrar ha nåt mesigt litet skitbröllop. Skall det va' så skall det va'! Och jag önskar lite att jag själv var sån. Att jag talade i brösttoner, gick med rak rygg och älskade som om jag skulle dö imorgon o s v, jag kommer inte ens ihåg hur det där indianordspråket går riktigt. Men jag älskar verkligen inte som jag skulle dö imorgon, jag älskar som jag skulle dö på studs ifall jag råkade visa mig sårbar på nåt sätt. Så istället går jag här och är en lustig liten båt som driver med hela det här bröllopet, jag säger högt att fräls oss ifrån kärleken, och viskar ps. I luv u, och ser inombords verkligen fram emot att ha en jävligt snygg klänning och leka prinsessa de kommande dagarna.
Och tänker man på det tror jag faktiskt att bröllopsparet är de som verkligen fattat poängen med att gifta sig. Det skall vara ett över hövdan romantiskt och helt världsfrånvänt fyrverkeri. Tänker man inte ha det finns det väl ingen anledning att ens gifta sig över huvud taget, då är det ju bara en fattigfisig och aptrist losergrej som borde sörjas snarare än firas. För större än på bröllopsdagen lär kärleken aldrig bli.