Vi frossar i elände!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-26
Jag tycker att det har blivit lite för mycket Engla. Hennes fruktansvärda död har i fått ett oerhört genomslag i media. Självklart tycker också jag att vi som aldrig kände henne ska få stödja familjen och ge dem vårt deltagande i sorgen. Självklart är det bra om folk reagerar på brutala mord.
Jag är oerhört lycklig över att hennes mördare är gripen. Men jag är inte fullt lika lycklig över dessa hatiska folkmobbstämningar som uppkommer. Fick en folkmobb tag på Anders Eklund slog de säkert ihjäl honom. Jag tror inte på den sortens rättvisa.
Vi frossar också i Engla. Vi kryper in under skinnet på dem som kände henne. Vi pratar med lärare och kamrater, med grannar och släktingar. Vi tänder ljus, skickar kedje-SMS om att tända fler ljus.
Vi gråter, det skrivs sånger och vi skickar brev till henne. Ett tragiskt flickmord får oss att leva ut vår ilska och frustration.
I Arboga bara några veckor innan mordet på Engla höggs två små barn brutalt ihjäl. Dem sörjer vi inte samma sätt. Varför? Kanske för att Engla blev bortrövad och mördad av en för henne främmande våldsman. Men mord är mord och barn är barn. Känslor är aldrig rationella och dessutom är det lätt att känslor far iväg och att vi tappar kontakten med verkligheten.