Visst är sars farligt men inte för alla
Det är rimligt att utgå från att sars faktiskt innebär ett allvarligt hot, men sannolikt bara för vissa delar av världen, skriver smittskyddsläkaren Anders Lindberg och jämför med den hotande aids-katastrof som skapade svarta rubriker för tjugo år sedan.
Epidemier är bra nyheter. Rapporter om hur en ny smittsam sjukdom breder ut sig har nästan alla de ingredienser man förknippar med högt nyhetsvärde. Här finns dramatiken, dynamiken, det personligt berörande och ett alldeles självklart utrymme för spekulationer om framtiden.
Man kan säga att såväl myndigheters som mediers hantering av epidemier har sin egen dramaturgi. Där finns inte bara det diffusa hotet från diverse ”dödsvirus” och ”mördarbakterier” utan också en kamp mellan angripare och försvarare, vare sig det är enskilda individer eller smittskyddsmyndigheter.
Påfallande ofta skildras detta drama med termer som hämtats från jakt- och polisvärlden. Här talas om hot, kamp, strategier, detektivarbete, spårning, barriärer och oskadliggörande.
Visst kan man se ett mönster. Uppmärksamheten kring den nu aktuella sarsepidemin har likheter med andra globala sjukdomsutbrott, till exempel 1980-talets tidiga aidsepidemi. Först de dramatiska larmen som efter en tid övergår i en mer polariserad debatt.
Å ena sidan katastrofscenariot med snabba ögonkast på såväl digerdöden som spanska sjukan, myndigheternas oförmåga att bemästra situationen, den tröga omvärlden som inte inser faran och gör för lite, för sent – det vill säga helt otillräckligt.
Å andra sidan kritiken mot domedagsprofeterna, de nyhetslystna medierna och de publicitetshungriga forskarna, de överdrivna och desperata motåtgärderna, de okunniga myndigheternas alltför drastiska ingripanden – det vill säga helt onödigt.
Vi lever i en värld av bilder. Hur kan man illustrera hotet från en allvarlig epidemisk sjukdom om man inte direkt vill visa upp döda människor? Elektronmikroskopiska bilder av virus i all ära, någon vidare möjlighet till identifikation ger de inte.
Under den tidiga aidsepidemin kom de drabbade ofta att representeras av bilder på patienter med Kaposis sarkom, som ger upphov till blå-lila hudförändringar. Bilder av fläckiga och avmagrade personer fick representera ett avancerat stadium av den fruktade nya epidemin.
Dagens sarsinfektion har fått ett annat visuellt uttryck – munskyddet. Den senaste månadens formliga explosion av bilder på människor med olika typer av andningsskydd visar egentligen inte sjuka patienter, utan representerar hotet mot oss andra. Dramaturgin är densamma som när bildmediernas krigsreportrar bär skyddsväst och hjälm. Vi kan alla vara i skottlinjen.
Efter den första tidens rädsla och förvirring behöver vi orientera oss och sortera in nya hot bland sådana vi redan lever med. Under de senaste dagarna har en fråga blivit allt vanligare: Hur farligt är sars egentligen? Eller med en vanlig formulering av journalister – ”hur oroliga ska vi vara?”
De flesta av oss skulle vilja ha ett klart och entydigt svar. Antingen vill vi höra att sars är en virusinfektion bland många andra. Fler människor dör dagligen av flera enskilda sjukdomar än alla de som hittills dött av sars.
Eller också vill vi ha besked om detta är den stora katastrofen. Vi är bara i början av en global epidemi med ett nytt smittsamt ”mördarvirus”. Så småningom kommer vi att tvingas inse att hotet undervärderades.
Kanske är vi hjälpta av att gå tillbaka tjugo år i tiden. Då gällde frågan hur farligt aids var egentligen. Den som då tyckte att hotet överdrevs kan i dag anse sig ha fått rätt, smittan fick faktiskt en ganska blygsam utbredning i vårt land.
Den som istället varnade för en galopperade epidemi och global katastrof fick dessvärre också rätt. Kunde vi ens föreställa oss att världen i dag skulle ha över 40 miljoner hiv-smittade?
Orkar vi nyansera svaret den här gången? Det är rimligt att utgå från att sars faktiskt innebär ett allvarligt hot, men sannolikt bara för vissa delar av världen. Det gör ju å andra sidan att alla kan få rätt – igen.
Anders Lindberg
smittskyddsläkare