Kommunerna dåliga på att handikappanpassa

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-24

I dag lanseras en rapport som visar omfattande brister i kommunernas arbete med att göra samhället tillgängligt och användbart för personer med funktionsnedsättning. Otillgängliga offentliga lokaler, badplatser, idrottsanläggningar och lekplatser är exempel på hur kommunerna ständigt nedprioriterar arbetet med att göra samhället tillgängligt för alla. Vi vill nu uppmana landets kommunpolitiker att ta sitt ansvar och lyfta fram tillgänglighetsfrågorna i valrörelsen.

För tio år sedan beslutade riksdagen att samhället skulle vara tillgängligt för alla senast år 2010. Vi kan nu konstatera att den målsättningen är långt ifrån uppnådd. Humanas Tillgänglighetsbarometer som lanseras i dag, där över tvåhundra kommuners arbete med fysisk tillgänglighet granskats, visar brister på en rad olika områden.

En tydlig sådan brist gäller kommunernas oförmåga att föra in tillgänglighetsfrågor i viktiga styrande dokument. Vi ser till exempel att två av tre kommuner inte nämner några mätbara mål för ökad tillgänglighet i kommunens översiktsplan. Ett annat exempel är att var tredje kommun uppger att man inte heller om ett år kommer att ha en lokal plan för hur man ska implementera FN:s konvention om rättigheter för personer med nedsatt funktionsförmåga. Att arbeta med tillgänglighet på denna övergripande nivå i kommunen är en väldigt viktig förutsättning för att praktiska förbättringar ska kunna ske i olika verksamheter inom kommunen.

Minst 1,8 miljoner människor i Sverige antas ha någon form av permanent funktionsnedsättning. Så när vi diskuterar tillgänglighetsfrågor är det ingen liten grupp det handlar om. Ändå ser vi på område efter område att tillgängligheten brister. Över hälften av de nu granskade kommunerna kan inte säga att mer än tjugo procent av kommunens badplatser är tillgängliga och användbara för personer som använder rullstol. Var tionde kommun säger att inte en enda av kommunens lekplatser är tillgängliga och användbara.

I flera delar av samhället ser vi hur livsutrymmet för personer med funktionsnedsättning är begränsat. Så också när det gäller resande. Möjligheten för personer som använder rullstol att transportera sig på sin fritid, eller till och från skola eller arbete, skiljer sig mycket åt mellan olika kommuner runt om i landet. Det är anmärkningsvärt att färre än var sjätte kommun inte ställer krav på tillgänglighet vid upphandling av kollektivtrafik och skolskjutsar. Full tillgänglighet måste vara ett självklart kriterium vid all trafikupphandling.

Men allt är inte nattsvart. Det finns positiva tendenser och det finns kommuner som har vilja att göra framsteg. Det finns också just nu särskilt goda anledningar att ägna uppmärksamhet, tid och resurser åt tillgänglighetsfrågorna. En sådan anledning är att det är valår och att de kommande fyra årens politik till stor del avgörs detta år. En annan anledning är att det kommer en ny plan- och bygglag. Lagförslaget som är tänkt att träda i kraft under nästa år, kommer att ge kommunerna nya möjligheter att granska tillgänglighet och användbarhet på ett tidigt stadium i olika beslutsprocesser. Detta behöver kommunerna vara beredda på och avsätta resurser för redan nu.

Vi tror att det finns en vilja bland landets kommunpolitiker att göra samhället tillgängligt för alla. Att tre av fyra kommuner har kartlagt hur tillgängligheten ser ut i butiker och andra offentliga lokaler är ett tecken på detta. Nu är det viktigt att översätta goda intentioner i praktiskt handling. Vi vill därför uppmana landets alla kommunpolitiker att anta en utmaning – gör din egen kommun till Sveriges mest tillgängliga kommun.

Agnetha Mbuyamba

Förbundsordförande Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar

Kathleen Bengtsson-Hayward

Förbundsordförande Neurologiskt Handikappades Riksförbund

Följ ämnen i artikeln