”Maud är som ett rosa fyrverkeri”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-07
Retorikexpert Elaine Bergqvist analyserar Centerpartiledarens tal
Onsdagen var Centerpartiets dag i Almedalen.
Aftonbladets retorikexpert Elaine Bergqvist var på plats och såg en entusiastisk Maud Olofsson tala.
Huvudbudskap:
”I dag står Sverige modell för andra länder”.
”Sverige har världens mest ambitiösa mijlö- och energipolitik”.
”Bort med ungdomsskatten”.
”Friheten är beroendeframkallande”.
”Vi vill mer!”.
Helhetsintryck: Maud Olofsson klev upp på scen med en rosa klänning innan talet hade börjat, gick ut och dansade med sina supporters. En livligare inledning på ett tal får man leta efter. Hon var ett rosa fyrverkeri som inte ville sluta smattra. Så hon tog sig tiden att dra över tiden. Det retoriska upplägget av talet var bra, men eftersom det ickeverbala är en större del av kommunikationen tror jag att många irriterade sig på hennes röst och att hon pratade så snabbt. Till skillnad från Björklund tog hon med personliga upplevelser, inte saker som hon hade läst i tidningen. Det gjorde att trovärdigheten satt bra.
Några exempel:
”Det arvet har jag fått från min farmor”.
”Jag har en son som heter Jan. Jag är mamma till en entreprenör”.
”Jag träffade Åsa och Robert”.
”Många kvinnor kommer fram till mig och är upprörda över jobben”.
Kroppsspråk: Trots talarstolen och manus så använde Olofsson kroppsspråket. Hennes trovärdighet stärktes av att hon rörde på sig, hade ögonkontakt med publiken och visade handflatorna emellanåt. ”Talande statyer” som bland annat Björklund var i går sänker trovärdigheten enormt. Olofsson kunde dock röra sig långsammare ibland, det skulle påverka hennes röst och lugna ner den.
Återkommande ord/fraser: Ansvarstagande, mina vänner, frihet, entreprenörerna, ungdomar, jobb, offerkoftor, invandrare och ungdomar.
Bevingade ord: Olofsson var den första som vågade sig på ett käckt rim och några ordlekar:
”Det räcker inte med miljöprat, det måste till miljöresultat”.
”Det är bättre att ha en fot inne på arbetsmarknaden än två ute”.
”Gör jobben en tjänst, sänkt momsen på tjänster”.
”Jag tjänade fyra kronor i timmen, men jag kände mig som en miljonär.”
Argumentation: Maud Olofsson hävdade många gånger de framgångar Sverige uppnått jämfört med andra länder, det här var ett av argumenten för det:
”Al Gore pekade ut Sverige som världens mest ambitiösa land”.
Retoriska giftpilar mot De rödgröna: ”Vänsterkarellen”, ”Låt De rödgröna förpassas till historien och stanna där”.
Hon höll samma skrämselretorik som både Björklund och Reinfeldt gjorde, ”Tänk om De rödgröna hade fått lett Sverige i finanskrisen”. Så hur lite Schlingmann än vill medge det så tror jag att Alliansen har en gemensam retorisk strategi för hur de ska attackera De rödgröna samt vilka bedrifter de har gjort tillsammans.
Retoriska fallgropar: Olofsson pratade för länge och för fort. Rösten är hennes retoriska akilleshäl.
Ibland förmedlade hon en förlegad kvinnobild. Som argument att ha kvar rutavdraget sa hon att det skulle underlätta för kvinnor att få ihop livspusslet.
I slutet försökte hon sig på ett svenskt ”Yes we can” som föll platt när hon ropade ut ”Vi ska vinna valet, Vi ska vinna valet!” men knuten näve och utan gensvar.
Elaine Bergqvist