Var är debatten om alla som tvingas bära slöja?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-08-21

Leylah: Plagg som hindrar tjejer från att välja sitt eget liv måste ifrågasättas

Jag flyttade från Kurdistan till Sverige för att kunna förverkliga mina drömmar. Jag ville försörja mig själv. Jag ville utbilda mig. Jag kanske ville driva ett eget företag. Inget av detta kunde jag göra i mitt hemland. Allt detta har jag klarat av i Sverige. Som ung tvingades jag gifta mig med en man som jag inte kände och absolut inte älskade. Slöjan var då det perfekta klädesplagget. Inte för mig, men för min man som kunde slå mig hur mycket som helst, utan att någon annan kunde se alla blåmärken.

När jag kom till Sverige bodde jag först i Rinkeby. Efter många år fick jag råd att köpa en bostadsrätt utanför Rinkeby. Nu när jag och mina döttrar vill åka och hälsa på vänner i Rinkeby så måste vi täcka våra ansikten. Varför? Jo, annars blir vi trakasserade av män som kastar glåpord och ibland även annat på oss för att vi inte skyler våra ansikten och hår.

Ingen har rätt att kränka någon oavsett vilken tro eller hudfärg man har. Jag högaktar därför en manifestation som stöder den muslimska kvinnans rätt att ha valfri klädsel. Jag saknar däremot en debatt och ett stöd för de kvinnor och tjejer som inte vill vara beslöjade. Jag saknar också en debatt om vad en heltäckande klädsel skapar för nackdelar. Alla vet att det är svårt eller nästan omöjligt att göra vissa saker om man har heltäckande klädsel. Vissa av dessa saker är kanske inte nödvändiga, men roliga, som att simma eller idrotta. Andra saker är viktiga för ens oberoende och förmåga att fritt göra det man vill med sitt liv. Som att arbeta med ett drömyrke eller bara att gå ut i världen och bli sedd. Sedan vet alla att vi behöver sol. Inte bara för att må bra psykiskt, utan också för att kroppen behöver sol för att utveckla skelettet.

Kvinnor med muslimsk bakgrund har det svårt i Sverige, men de har det inte mindre svårt i sina hemländer. Kanske är det ett egenval att vara beslöjad, kanske är det det inte. Jag skulle ha en mycket större respekt för detta så kallade slöjupprop om det var män, särskilt muslimska män, som valde att vara beslöjade en eller flera dagar, så att de själva skulle få se hur begränsande detta är.

När jag flyttade till Sverige fanns en ung tjej som sjöng om den kvinnliga frigörelsen. Hon sjöng om att bränna behån. Jag skulle välkomna unga tjejer som vågade ifrågasätta behovet av plagg som hindrar dem från att förverkliga sig själva. Jag skulle också välkomna insatser som ifrågasätter männens rätt att påtvinga oss kvinnor kläder som vi faktiskt inte behöver. Moralen kommer inifrån och behöver inte en bit tyg.

Leylah

Fotnot: Redaktionen känner till skribentens identitet.