Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Lennart, Leonard

Därför gick jag på den fejkade festen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-30

Moderata riksdagsmannen Rolf Gunnarsson skriver själv om Aftonbladets blåsning

Turismen är viktig! I mitt hemlän Dalarna är den till och med oerhört viktig.

Med jämna och ojämna mellanrum – ibland över en slät kopp kaffe ibland över en lunch eller middag – träffar jag företrädare för turistorganisationerna och turistföretagen.

Jag träffar arbetsgivarsidan för hotell- och restaurang – ofta med lokala företrädare med - där de kommer med sina ”funderingar” på vad som bör förändras.

Då några som kallar sig SREG – Svenska rese- och eventgruppen – bjuder in till en sorts kick-off tycker jag det låter vettigt – ännu en ”organisation” som tydligen satsar på denna viktiga bransch.

Jag utlovas – i inbjudan – att ”helkväll för branschen och för företrädare ur politik och näringsliv” och detta stärker mig att tacka ja. Nu visar det sig att det som står i inbjudan är lögn – inga branschföreträdare finns förstås där. Allt är en bluff!

Mediasituationen i Sverige är ju sådan att några eller någon bör och måste sticka ut. Det är förståeligt. Vikande tittarsiffror och läsarsiffror – bara tillfälligt räddade av Anna Anka och andra – gör förstås branschen desperat.

Varför jag svarade ja på denna inbjudan: svaret är glasklart, för att träffa branschföreträdare och lyssna på branschen – men det visade ju sig att allt var en lögn! Den delen att träffa folk från olika branscher ingår i mitt uppdrag – så ser jag det.

Jag, som är journalist i grunden, har upplevt omfattande ”inbjudningar” med ”rätt omfattande representation”. Åren har dock gått. Något sådant har jag – som tur är – inte mött som politiker. Det är jag glad över.

Vart går gränsen för att gå på evenemang typ den vi nu lurades på genom ett falskt program? Ja, jag kommer även fortsättningsvis att tacka ja till inbjudningar från till exempel rese- och turistbranschen, hotell- och restaurangarbetsgivarna och andra som jag ser som viktiga. Jag ser det som viktigt att veta vad som händer. Men jag har haft erbjudanden att träffa branschfolk och sedan bo gratis på ”deras hotell” – ett erbjudande som jag självklart tackat nej till.

Ibland slås det upp att vi politiker inte kommer då ”branschen kallar”. Ibland är det fel att vi kommer. Men att, som Robert Aschberg sa åt mig, varför ”googlade” ni inte på inbjudan? Nej, så långt, eller så djupt har vi inte fallit – förhoppningsvis kan vi lita på att de inbjudningar vi får är seriösa och att man inte bluffar om programmets innehåll, som i detta fall. Beklagligt.

Då det gäller resor och att ”vinna resor” så behöver man knappast, som riksdagsledamot, försöka vinna sådana. Jag har ett konto här i riksdagen där jag har 19.368 kronor att resa för – som jag inte utnyttjat. Och om jag minns rätt har jag en mandatperiod inte utnyttjat mitt resekonto alls. Det finns många resor att åka på – om man skulle vilja. Jag tackade nyligen nej till en resa till Singapore och nästa vecka skulle jag ha kunnat åka till Sydafrika. Jag har i båda fallen valt andra resor – och betalat båda dessa med till 100 procent mina egna pengar.

Jag tror att den här ”bluffen” kan verka negativt i kontakterna ”utåt”, med den etablerade turistbranschen, som anordnar seriösa och bra informationsträffar där vi träffar exempelvis Mats Hult och andra från arbetsgivaresidan inom hotell- och restaurangnäringen.

Men å andra sidan struntar säkert Robert Aschberg och Aftonbladet i den frågan. Om turistbranschen i Dalarna dör sotdöden eller försvinner helt bryr sig säkert varken AB eller Aschberg om.

Men så är det – i alla branscher. Hur många gånger, som journalist, blev man inte ”blåst” på något som man från början trodde var den stora nyheten.

Om man sedan ”arrangerar” en nyhet – genom att ha lögner med i inbjudan – är det förstås lättare – precis som Aschberg och Aftonbladet gjorde denna gång.

Om jag skulle bjuda in journalister till riksdagshuset och skriva att Bill Clinton eller Anna Anka skulle komma och att vi därtill bjöd alla på finfin årgångswhisky och det fanns chans att vinna flaskor med sig hem, hur många journalister skulle det komma? Många.

Att jag sedan därmed skulle kunna dra slutsatsen att alla journalister kom enbart för whiskyns skull – för Clinton och Anka var förstås en lögn – det vore att dra för stora slutsatser.

Rolf Gunnarsson

Följ ämnen i artikeln