Därför sänkte vi pensionerna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-16
I en debattartikel 23 februari hävdar professor Ekstrand att sänkningen av pensionerna i januari inte hade behövt göras. Han pekar på flera sätt sänkningen hade kunnat undvikas. Hans huvudalternativ är att bara låta bli.
Skälet för honom att välja denna lösning är att Försäkringskassans prognos i fjol visade att de nuvarande buffertfonderna skulle kunna hantera påfrestningarna under de närmaste 75 åren. De dryga 800 miljarder kronorna skulle vara tillräckliga för att hantera de avgiftsunderskott som vi förutsåg då vi gjorde reformen.
Det är förstås trevligt och mycket få länder har det så. Den extrema kombinationen av ekonomisk kris, sänkta priser och stora börsförluster satte igång bromsen. Det är möjligt att vi med facit i hand kan konstatera att användningen av bromsen inte varit nödvändig. Frågan är dock om vi bör chansa på det?
Ekstrand har ett par andra alternativ. Det tydligaste är att staten återbetalar de cirka 260 miljarder kronor som flyttades från fonderna till statskassan. Till skillnad från många andra debattörer som föreslår detsamma är han medveten om att skälet var att ålderspensionen renodlades genom att ansvaret för förtidspensionerna fördes till statskassan.
Att Ekstrand trots detta anser att en återbetalning kan ske är att han hävdar att arbetsgivarnas avgifter till förtidspensionerna var så höga att de täckte utgifterna. Så var det oftast. Och det var dumt. Det hade varit bättre om avgifterna varit anpassade till kostnaderna för de olika systemen. Men det hindrar ju inte att staten hade de kostnader och inkomster staten hade. När nu statskassan fick en extra uppgift som motsvarade mer än de 260 miljarder kronor som överflyttades, så hade ett samtidigt bibehållande av AP-fonderna och nu enbart för ålderspensionerna lett till en ökad belastning för statskassan.
Pensionsreformens centrala delar hade kunnat genomföras utan att skilja ålderspensionerna och förtidspensionerna åt. Det hade varit mindre bra, men det hade varit möjligt. Hade Ekstrand då hävdat att staten i dag skulle tillföra pensionssystemet 260 miljarder kronor? Om inte, så faller hans argument.
Sverige har till skillnad från de flesta industriländer relativt snabbt genomfört en omfattande pensionsreform. Fördelen med att vi nu har ett hållbart pensionssystem inses kanske tydligast då vi betraktar vad som i dessa dagar sker i länder som Grekland, Spanien, Portugal och Italien.
Bo Könberg
Ordförande i arbetsgruppen som skapade det nya pensionssystemet