Ny ledare men politiken består
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-08-28
Snart får folkpartiet ny partiledare. Förändringen är enorm från Lars Leijonborg till Jan Björklund. Det ger nästan en hisnande känsla att folkpartiet vågar ta ett sådant jättekliv. De ser visserligen ganska lika ut Lars och Jan, de har ungefär haft lika stort ansvar för den förda politiken och de har båda suttit med i den innersta kretsen. Den stora skillnaden är utstrålningen.
Vi kommer aldrig att få se Jan Björklund i manchesterkostym och han kommer heller aldrig att berätta för oss om han rakar pungen.
Folkpartiets vågade nysatsning på det poltitiska ledarskapet följer i viss mån socialdemokraterna jättekliv från Göran Persson till Mona Sahlin. Socialdemokraterna bytte kön på sin partiledare för första gången. Det är modigt.
Därutöver var skillnaderna inte alltför stora. Mona Sahlin hade också haft ansvar för den förda poltiken och suttit på alla viktiga poster inom partiet. Men självklart har Mona Sahlin en annan utstrålning än sin företrädare. Ärtigare klädd, går oftare till frissan och kanske något mer frispråkig.
Slutsatsen vi kan dra av gamla etablerade partiers förvandling i krissituationer är att politiken ligger fast. Den är det inget fel på! Väljarna som hittills inte begript bättre ska lockas med nya charmknuttar som bara ger en känsla av förnyelse. Lite annorlunda – men ack så lika.