Skärp er, annars skärper vi lagen
Statsminister Göran Persson om de orättvisa kvinnolönerna
Under veckan som gått har Aftonbladet granskat det faktum att vi inte har lika lön oavsett kön i Sverige. I dag sätter statsminister Göran Persson press på arbetsgivarna:
De måste prioritera kvinnors löner.
Om inte osakliga löneskillnader åtgärdas måste vi skärpa lagen ytterligare, skriver Göran Persson på Aftonbladet Debatt.
I morgon är det den internationella kvinnodagen. Det är en dag för firande och för protest.
Det är en dag för välbehövlig uppmärksamhet kring kvinnors villkor i Sverige och i världen. Dagen ska sätta tryck på länder och regimer som inte vill se kvinnans frigörelse. Det är en dag då vi kan konstatera att Sverige är en av de nationer som nått längst med jämställdheten.
Men för oss som ser att även i världens kanske mest jämställda land finns skillnader i område efter område mellan män och kvinnors situationer och möjligheter, är 8 mars en dag som prövar tålamodet.
Varför når vi inte längre? Hur ska vi rå på de könsroller och strukturer i samhället som fortfarande håller kvinnor tillbaka på så många områden?
Kampen mot de könsroller och maktstrukturer som ligger bakom skillnaderna mellan kvinnor och män är svår. Den utmanar djupt rotade föreställningar, den upplevs som hotfull för många och den spänner över hela samhället: från beslut om vem som ska hämta på dagis till beslut om vem som ska få plats i ett börsbolags styrelse. Slagordet ”halva makten – hela lönen” har ekat länge i vårt land.
Ändå behövs landsomfattande kampanjer i media för det självklara målet att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete. Vi kan inte från regeringens sida bestämma över lönesättningen. Arbetsmarknadens parter måste orka prioritera kvinnors löner.
Vi vill att de lyckas och vi är beredda att hålla tryck på parterna. För att ge dem som lönediskrimineras ett bättre rättsligt skydd har regeringen skärpt jämställdhetslagen. Löneskillnader mellan kvinnor och män ska kartläggas och osakliga skillnader åtgärdas inom tre år. Räcker inte det får vi skärpa lagen ytterligare.
Som arbetsgivare borde den gemensamma sektorn göra mer för att vara en föregångare på arbetsmarknaden. Det handlar om löner, men också rätten till heltid, inflytande, vettiga arbetstider och en mindre stressig arbetsmiljö. Ojämlikheten mellan könen blir tydlig på arbetsmarknaden. Och den följer tyvärr med när vi går hem.
Många kvinnor går efter det avlönade arbetet hem till ytterligare ett arbetspass, av oavlönat arbete. Det gäller inte i samma utsträckning för män. Det förlorar alla på – både kvinnor och män, men framför allt barnen.
För att ansvaret för hem och barn ska kunna delas måste kvinnor och män ha samma möjlighet att förena arbete och familj. Både pappor och mammor behöver vara hemma när barnen är små eller blir sjuka.
Vi vet att en skev fördelning av ansvaret för hem och barn ofta cementeras i samband med föräldraledigheten. Barnen lär sedan av sina förebilder och tar med sig snedvridna könsroller in i vuxenlivet. Bryter vi snedvridningen under barndomen, så finns också möjligheten att bryta upp gamla könsroller och strukturer i framtiden.
Därför har vi socialdemokrater bland annat lovat att höja taket i föräldraförsäkringen. Jag vill genomföra höjningen snarast möjligt. Men jag är inte beredd att göra det om vi inte har pengar till reformen.
Vi befinner oss nu i ett osäkert ekonomiskt läge. Risken för ett krig i Irak har gjort hushåll, konsumenter, företag och investerare världen över mer försiktiga. Banker och finansinstitut skriver nu ner sina prognoser både i Sverige och utomlands. Den internationella konjunkturen försvagas, vilket betyder lägre tillväxt och risk för ökad arbetslöshet också i vårt land.
Ändå är svensk ekonomi starkare än de flesta ekonomier i vår omvärld. Det är ingen slump. Utgiftstak och överskottsmål har fungerat. Trots den ekonomiska nedgången har vi kontroll över finanserna.
Det är viktigt, inte minst för jämställdheten. De som i första hand förlorar på finansiell oro och hårda sparkrav är de som arbetar i offentlig sektor eller är beroende av att den fungerar. Utan kvinnors och mäns möjlighet att arbeta och försörja sig på sin egen lön, utan en utbyggd barn- och äldreomsorg och utan robusta socialförsäkringar hade Sverige inte varit ett av världens mest jämställda länder. Tvingas vi än en gång skära i dessa områden, så tvingas vi än en gång ta steg bakåt vad gäller lika möjligheter för män och kvinnor.
I år är det 84 år sedan Sverige fick kvinnlig rösträtt, 66 år sedan Sverige fick sin första kvinnliga professor och 56 år sedan en kvinna för första gången utnämndes till statsråd och tog plats i regeringen. Det är 29 år sedan riksdagen beslutade om en allmän föräldraförsäkring och ett år sedan vi införde maxtaxan på dagis.
Så visst har mycket hänt. Det kan vi också behöva påminna oss i dag, och tillåta oss att känna stolthet över. Också det är viktigt. För när det som en gång sågs som revolutionerande har blivit självklart finns också risken att vi slutar försvara framstegen. Det är framåt vi vill. Och ska vi nå längre så behöver alla hjälpas åt – kvinnor och män, arbetsgivare och arbetstagare, du och jag.
Göran Persson, Statsminister