Hatet och hetsen mot tjocka gör oss sjuka

Debattören: Får blickar i butiken om man som tjock köper chips

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2024-04-12 | Publicerad 2018-12-13

”Victoria’s secret är som mobbarna i skolan”

DEBATT. Jag är en av de där personerna som dagligen delar med mig av min vardag på sociala medier. Jag lägger upp selfies där jag tycker jag är snygg, bilder där jag lyfter tungt, filmer där jag badar och mycket mer. Därför anses jag vara en enorm hälsofara.

Låter det konstigt? Ja, det är nog för att jag glömde nämna att jag också är tjock. Det är nämligen få saker som provocerar så mycket som en tjock kvinna som vägrar skyla sig. Jag visar mer än gärna upp dallrande lår, celluliter och en mage som är långt ifrån platt.

helskärm

Ibland påstår jag till och med något så chockerande som att du duger som du är, och att du inte är en dålig människa bara för att din kropp inte uppfyller samhällets ideal.

Någon kanske undrar hur detta kan vara så upprörande. Jo, det är så att det finns många där ute som är övertygade om att jag i och med detta uppmuntrar andra till att bli tjocka. De tror att det jag sysslar med – något som ofta kallas för ”kroppsaktivism” eftersom det tydligen är radikalt att visa sin kropp när man inte är smal – innebär att mina följare kommer sluta bry sig om hälsan. Att de kommer äta enbart skräpmat och sluta träna. Att det helt enkelt kommer leda till ett stort förfall för folkhälsan.

Jag påstår raka motsatsen. Det är er kroppshets och det stora hatet mot tjocka som är den stora hälsofaran, och det jag försöker göra är att motarbeta de extremt farliga effekterna detta leder till.

Nu är det inte så att jag hymlar med att övervikt innebär en förhöjd risk för många sjukdomar. Tro mig, alla som är tjocka är medvetna om det eftersom vi får höra det hela tiden, till exempel varje gång vi besöker vårdcentralen.

Att stigmatisera övervikt är dock ingen lösning på problemen med att allt fler blir överviktiga. Tvärtom finns det goda skäl till att tro att det leder till motsatsen.

Forskning visar till exempel att personer som utsätts för så kallad ”fat shaming” – det vill säga diskriminering och mobbning på grund av övervikt – inte bara går upp mer i vikt än de som inte gör det.

De har också större risk att drabbas av många olika sjukdomar och till och med dö i förtid (exempelvis en studie från 2015 som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Psychological Science).

Det kan finnas många orsaker till detta. Jag pratar ofta med överviktiga som inte vågar träna på gym, eftersom de upplever att de blir utstirrade för att de är tjocka. Många berättar också att de avstår från att besöka vårdcentralen eftersom sjukvårdens lösning alltid kommer vara att gå ner i vikt, även om det handlar om en bruten fot eller halsfluss.

Och nej, det här är inget vi inbillar oss. Min övervikt beror på en hjärntumör som opererades bort när jag var 17 år. Tumören satt på hypofysen och innebar att jag över en natt förlorade all hormonproduktion och samtidigt blev totalt beroende av läkemedel, som exempelvis kortison.

Efter att hela mitt liv varit underviktig blev jag under loppet av några månader överviktig, och det tog inte lång tid innan jag upptäckte att jag blev bemött på ett helt annat sätt.

Det är blickar i butiken om man som tjock råkar göra något så fräckt som att köpa chips, en känsla av utanförskap när inte ens den största storleken i klädbutiken passar och inte minst de direkta förolämpningarna och gliringarna.

Men det krävs inte särskilt mycket för att motarbeta detta. Jag får varje dag meddelanden från kvinnor som berättar att de äntligen vågade besöka ett gym, att de för första gången på tio år visade sig i bikini på stranden och till och med att de vågade söka det där jobbet de inte hade självförtroendet för innan. Och det enda jag har gjort är att visa att en tjock kropp också har rätt att synas och ta plats i vårt samhälle.

Så nej. Att vara överviktig är inte hälsosamt. Men psykisk ohälsa, socialt utanförskap och arbetslöshet är också enorma hälsorisker, och det är precis vad smalhetsfixering och kroppshets leder till.

Därför bör det ligga i allas intresse att skapa ett mer tolerant samhälle, där vi inte pekar ut en typ av kropp som ”bra” och en som ”dålig”.

Där alla kan känna sig välkomnade på gymmen och känna att de blir representerade på tv och i tidningar. För det är något som kan leda till en riktig hälsorevolution.

Sara Dahlström, Fitnessfeministen

Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Så här skriver du en debattartikel