Har fåglarna i Angry Birds snoppar?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-08-21

Debattören: Tjejer och killar kan ha kläder med samma motiv

Debattören ifråga­sätter HM:s kollektion. ­Denna katalog är från våren 2011.

Förra söndagen bläddrade­ jag i H&M:s barnklädeskatalog. Jag gjorde det med en viss förhoppning om att H&M denna­ gång skulle visa upp ett ­nytänkande. Ha följt ­tidens vindar, varit ­lite före, skapat nya trender, varit lite­ modiga. Vågat blanda lite av kill- och tjejkläderna.

Så var det inte.

Jag ställde då denna­ fråga till H&M som ett ­inlägg på deras Facebooksida: ”Har fåglarna i Angry­ Birds små snoppar??? ­Eller varför är det bara killar i er barnklädeskatalog som har Angry Birds ­t-shirtar på sig?”

Essensen ­i frågan är ­varför de inte­ kan ha kläder på både tjejer och ­killar med samma­ motiv? Varför en barnklädeskatalog, och för den sakens skull även barnklädesavdelningen i samma affär, måste vara så könsuppdelad?

Många barnkläder skulle lätt kunna­ anses som könsneutrala, till exempel­ ­t-shirtar, och skulle ­kunna ­visas upp av både tjejer och killar utan att det för den ­sakens skull anses provocerande och radikalt.

Vem säger att bara killar­ ­gillar Spiderman, Cars och Angry­ Birds? Och att bara tjejer­ gillar Hello Kitty och små gulliga­ djur? Visst, det finns en Angry Birds–t-shirt på H&M:s tjejavdelning (strl 134-170) med glitter, hjärtan­ ­­­och LOVE–tryck, men inte med den ursprungliga, röda fågeln på. Nej, för att rättfärdiga­ att den hamnat på tjejavdelningen, har man piffat­ till (läs förvrängt) ­fågeln med rosa­ rosett och långa ögonfransar! Inte är t-shirten skämtsam heller, som de på kill­avdelningen. Det finns ingen motsvarande Hello Kitty-variant för killar.

Tänk er ett härligt, färgglatt mittuppslag i en barnklädeskatalog där barn ­myllrar omkring, både tjejer och killar, i samma kläder!­ Glada t- shirts med alla möjliga ­figurer, mjukisbrallor, jeans och hoodies. För alla.

Som det är nu finns det en tydlig uppdelning mellan killkläder och tjejkläder. En uppdelning bestämd av klädkedjor. Jag, som enskild person kan självklart köpa vilka kläder jag vill, både till mig själv och mitt barn. Gör så också, min dotter på snart sex år har också haft både­ Spidermantröjor, -vantar, och -strumpor samt en älskad t-shirt med Cars-motiv. Köpta på H&M:s killavdelning. Det är inte det som är min poäng.

Poängen är: vad barnen ser i kataloger och i affärer är det som i deras ögon klassas som killkläder respektive tjejkläder. Och efter det dömer de varandra.

Efter 15 år som förskollärare har jag fått höra en hel del kommentarer kring ­kläder. Ett barn som blir retad för att hon/han (hen?) har ”fel” kläder skulle ju sluppit detta om klädkedjor signalerade­ att deras kläder var till för alla. I mina ögon en win-winsituation, jag tror inte att försäljningssiffrorna skulle dala.

Argumentet i det svar jag fick av H&M var (såklart) att tillgången styrs av efterfrågan. Jag köper inte det! Skapar de en tillgång och marknadsför den attraktivt, så skapas det ju en efterfrågan. Många föräldrar ­tvekar inför att köpa vissa ­kläder till sina barn, för att de hänger på ”fel” avdelning i affären ­eller syns på ”fel” kön i katalogen. En flicka kanske älskar filmen ”Cars” men föräldrarna ­köper ingen t-shirt för att den hänger ju på killavdelningen! ”Jag kan ju inte köpa en killtröja till min dotter!” Naturligtvis gäller även det omvända för killar gällande kläder på tjejavdelningen.

På så sätt bidrar klädaffären till att ­begränsa våra barns värld. En värld de istället skulle kunna hjälpa till att öppna! Som enskild person har man naturligtvis också ett ansvar, jag säger inget om det, men här handlar det om vad en kläd­affär kan göra för att bidra till ett jämställt och tillåtande samhälle. Ska man dra det längre kan man ju säga att alla kläder är till för alla och sätta på killarna i katalogen rosa klänningar. Jag drar det inte­ dit! I skrivande stund har mitt inlägg på H&M:s facebooksida fler än 20 000 ­”gilla”. Tycker det talar för sig själv!

Malin Nilsson

Följ ämnen i artikeln