Varghatet är som en religion
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-10-31
Den nya jordbruksministern Eskil Erlandsson som jag träffat många gånger framstår som en snäll och lite försynt människa. Kanske lite godtrogen? Jag blir betänksam när han nu beslutat att utöka rätten att skjuta varg.
Det är viktigt för dem som bedriver fäbodbruk eller har skogsbeten, men också för att skydda hundar, säger jordbruksministern. Han tror också att det inte föreligger någon som helst risk för att folk ska missbruka de utökade rättigheterna.
Tillåt mig hånle! Varghatet i Sverige är som en religion. Folk stängslar in sig, de skrämmer barn och vågar inte gå ut. Man ordnar fackeltåg och kräver att alla rovdjur ska dödas och det är få bland dessa människor som ens har någon förståelse för att rovdjuren ska få finnas i våra skogar överhuvudtaget. Att det sedan är hundar som river mest får blundar de för.
Jordbruksministern borde veta bättre. Det finns vissa frågor som inte bör avgöras på lokal nivå. Tänk om norrbottningar och västerbottningar fick rösta om samernas äganderätt. Tänk om satsningar på kulturen vore en lokal fråga. De flesta kommuner skulle satsa på långvården i stället. Tänk vad fattig vår djurvärld blir när jägare som själva vill skjuta älgen får bestämma om rovdjurens framtid.