Stoppa adoption från Sydkorea
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-11-27
Debattörerna: Flera utredningar visar att landet bryter mot Barnkonventionen
DEBATT. Sverige har en lång tradition av adoption från Sydkorea, och drygt 9 000 koreanska barn adopterats till svenska familjer. För många svenskar är Korea symbolen för internationella adoptioner, och adoptanter såväl som adoptivorganisationer framhåller landet som en förebild.
Det är en inkorrekt bild, vilket bland annat framkom i SVT:s "Korrespondenterna", som sändes den 10 november. I programmet visas två personer som adopterats illegalt med förfalskade dokument under 70-talet, men än i dag sker illegala adoptioner från Korea.
Adoptioner till Sverige sköts i Korea av Social Welfare Society (SWS), och sedan 1980 förmedlas dessa genom Adoptionscentrum (AC). Enligt lag måste AC ansöka om nytt förmedlingstillstånd vartannat år, och rådande avtal löper ut i slutet av detta år.
Med anledning av detta vill vi lyfta fram de brister och risker som framkommit, både i en inspektionsrapport från 2014, sammanställd av vår egen myndighet för internationella adoptionsfrågor (MIA), och en utredning utförd av koreanska Ministry of Health and Welfare.
Inget av de problem som MIA reser har åtgärdats. Enligt myndigheterna är ett av de största problemen att adoptionerna bryter mot närhetsprincipen som stipuleras i såväl Barkonventionen som Haagkonventionen som reglerar internationella adoptioner och i Koreas egna adoptionslag.
Ministeriets utredning visar att SWS under 2012–2014 bröt mot närhetsprincipen i hela 34 procent av sina adoptioner. Om vi antar att dessa 34 procent är jämt fördelade mellan SWS mottagarländer, innebär det att drygt 20 barn illegalt har adopterats till Sverige.
I dag är runt 90 procent av de koreaadopterade födda av en ogift mamma. Pressen på mammor att lämna bort sitt barn är stor då det samhälleliga stödet är svagt. MIA menar att det är problematiskt att rådgivningen till dessa mammor erbjuds av SWS själva, som har ett egenintresse av att genomföra adoptioner.
Ministeriets rapport visar att SWS har brutit mot den egna adoptionslagen i 41 fall under 2012–2014, gällande den regel som inte tillåter mamman att skriva på adoptionspappren förrän barnet är sju dagar gammalt.
MIA kritiserar också avsaknaden av riktlinjer för adoptionsavgifter i Korea. MIA hävdar att det finns en risk att adoptionsbyråerna föredrar internationell adoption framför inhemsk då avgiften för internationell adoption är betydligt högre.
Det finns även problem i avtalet mellan AC och SWS. Enligt detta avtal garanterar AC bland annat att barn som är äldre än två år vid tiden för adoptionen ska ges hemspråksundervisning. Enligt lag kan hemspråk dock endast ges till skolbarn efter kommunalt beslut. Vidare garanterar AC att svenska adoptanter ska utbilda sig och sina barn om koreansk kultur, och att de ska göra hembesök hos adoptivfamiljen för att följa upp adoptionen. Enligt lag är det socialtjänsten som har ansvaret för dessa uppföljningar.
Sittande regering har uttalat att Barnkonventionen bli svensk lag, något AC välkomnat. AC framhäver stolt sina hårda etiska riktlinjer vid adoption, samtidigt som såväl svenska som koreanska myndigheters utredningar visar att internationella konventioner och nationell lag inte följs i samband med adoptionerna och trots att AC inte kan leva upp till SWS krav.
Mot bakgrund av detta bör MIA inte ge AC förnyad auktorisation för koreanska adoptioner då ett sådant beslut går stick i stäv med regeringens mål att stärka barns rättigheter.
Hanna Sofia Jung Johanson
Lisa Wool-Rim Sjöblom
Svenska koreaadopterades nätverk