Mario Vargas Llosa är Latinamerikas framtid
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-08
Fredrik Segerfeldt: Han är en förkämpe för den goda staten
Vid två tillfällen har jag träffat Mario Vargas Llosa. Första gången föreläste han på Timbro och lärde mig mer om den i Sverige så okända chilenska framgångssagan. Den andra gången, på en konferens i Rosario, Argentina, höll han ett brandtal mot den auktoritära vänsterpopulism som Hugo Chávez och hans hejdukar står för. För mig representerar Vargas Llosa Latinamerikas felande länk, och står trots sin ålder, 74 år, för dess framtid.
Alltsedan självständigheten för 200 år sedan har Latinamerika varit en tummelplats för extremism. Uniformerade tyranner till vänster och uniformerade tyranner till höger.
Mario Vargas Llosa tror på något annat: liberal demokrati och marknadsekonomi, helt enkelt. De två grundläggande ingredienserna i alla goda samhällen, en kombination som saknats i merparten av Latinamerikas historia.
Det är få som vet det, men i jämförelse med Latinamerika är det så socialdemokratiskt präglade Sverige ett kapitalistiskt lyckorike. Av alla länder i regionen är det bara Chile som åtnjuter mer ekonomisk frihet än Sverige. Och det är ingen slump att Chile är det land som utvecklats bäst de två senaste decennierna, med stabil demokrati, utrotad fattigdom och färskt medlemskap i OECD.
Alternativet är Venezuelas Hugo Chávez, som mer än något annat bär vidare den caudillism, det starke mansyndrom som varit så förödande för regionen. I exempelvis ”Bockfesten” är Vargas Llosa en ypperlig illustratör av detta genomkorrupta och propagandistiska vanstyre, som leder länder till ruin och kaos, som sedan måste hanteras med våld.
Vargas Llosa är en förkämpe för den goda staten. Som sådan förlorade han för tjugo år sedan knappt Perus presidentval till Alberto Fujimori, som sedan har dömts till 25 års fängelse för en rad oegentligheter.
Vargas Llosa ger de liberala svar på Latinamerikas utmaningar som regionen behöver. Endast individer kan bryta de ”maktens strukturer” som Nobelkommittén talade om. Felicitaciones, señor Vargas Llosa. Och grattis, Latinamerika.
Fredrik Segerfeldt