Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Debattörerna: Stoppa barnexperimentet på svensk skola

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2013-03-27 | Publicerad 2013-03-25

Staten måste omedelbart ta ett samlat grepp om skolan

Svensk skola har utsatts för ett gigantiskt barnexperiment de senaste tjugo åren. Ett experiment där insatsen är större än politikerna har förstått.  Ett experiment där våra barns och ungdomars framtid ligger i vågskålen.

Vi behöver i den svenska skoldebatten börja diskutera de aspekter av 90-talets reformer som har skapat den här situationen.

Just nu pågår stora och nödvändiga reformer av skolan. Lärarlegitimation med krav på behörighet i ämne och skolform, en ny lärarutbildning och en ny gymnasieskola, bland annat.

Men förändringarna är inte lika dramatiska som de som genomfördes kring 1990 och några år framåt.

Då togs krav på behörigheter bort från både rektorer och lärare. Man tog bort de regler som garanterade elever likvärdig undervisning och som gav rektorer och lärare trygghet. Man överlät allt ansvar för skolverksamheten på kommunerna och sedan genom snabba skolvals- och marknadsreformer till alla som ville driva skola oberoende av motiv. Skolan skulle nu också i stället för att styras av regler arbeta med mål, mål som med reformpedagogins påverkan blev så lösligt formulerade att de inte gick att utvärdera. Kaos rådde.

Resultatet är att vi nu har en skola som utmärker sig i tre aspekter.

Den första är den extrema marknadsskolmodellen, den andra är i vilken hastighet våra elevers kunskaper sjunker och den tredje är i hur snabbt likvärdigheten försämras.

Detta gigantiska barnexperiment genomfördes utan en dags utredning och trots hårt motstånd från lärarna. Lärare tillhör ännu i dag den akademiska yrkesgrupp som uttrycker starkast missnöje med sin arbetssituation.

Innan 90-talets reformer fördelades resurser till en skola efter antalet klasser, men i dagens system följer pengen med eleven oberoende av skolans fasta kostnader. Det innebär att intäkterna i en skola varierar kraftigt beroende på elevantal. Vilket drabbar de svagaste eleverna som går på de skolor som medelklassen flyr ifrån.

Skälet till att vi vill se ett större statligt ansvar är att skolan inte längre är kompensatorisk. I dag är det allt viktigare vilka föräldrar du har för hur din skolgång blir.

Vi behöver en tydlig nationell styrning med tydligt regelverk. Det samlade greppet måste vara statens. Den svenska grund- respektive gymnasieskolan ska ha ett nationellt resursfördelningssystem som styr resurser dit det verkligen behövs.

För att vi ska kunna nå målet om en nationell kunskapsskola måste bland annat följande göras:

Vi behöver diskutera vinster, elevpengssystemets korrumperande verkan och det segregerande skolvalet.

Vi behöver ge lärarna och rektorerna förtroende och verktyg. Staten måste ha tydliga och skärpta regler kring till exempel undervisningstid och möjlighet att ordinera stödundervisning. Lärarna ska ha en tydlig och stark ordinationsrätt.

En stark nationell skolmyndighet behöver skapas. Den ska ha integritet och ansvara för att skolans utveckling blir stegvis, genomtänkt och inte beroende av politiska nycker.

Vi behöver en oberoende skolkommission. Den ska ha ett öppet uppdrag att se över konsekvenserna för skolan av de reformer som infördes på 90-talet och med ett tydligt uppdrag att se på de länder som har skolsystem som ger barn det vi vill att våra barn ska få.

I allt detta behöver vi ha en moralisk kompass som redan är given i skollagen – alla barn ska få en likvärdig utbildning och nå målen. Det är dags att börja tillämpa lagen och skapa samling runt skolan. En samling där man lyssnar på lärare och rektorer – de som faktiskt gör jobbet!

Metta Fjelkner

Per Kornhall